...men välkomnar ändå nya läsare. Mejla oss gärna eftersom vi inte ser ev nya kommentarer.
I eftermiddag när jag var på väg till stan – för en träff med kära skrivarkollegor på stans mysigaste café (Dolcetto såklart….) – så stannade bilen framför mig upp mitt på “ovansjörakan”. Där spatserade två stooora älgar över vägen!
Om en vecka kommer jag sannolikt inte se någon älg traska över vägen….
Ellentin (och jag) har ärvt Mattias förkylning, så nu hoppas vi att det som ömmar i hals och huvud ska ge sig av före fredag med hjälp av en vilodag och te med mjölk och honung. Eller om vi hittar på nån annan kuckelimuckmedicin….
Katten Nelson har fått sin allra bästa medicin: en retreat i Lubban! Hon är personlighetsförändrad! Den sista månaden på Hemmanet var hon helt galen om nätterna. Spann och åt och var trevlig som vanligt, men TOKSKREK – främst om nätterna 
– med ett avgrundsjam som lät som om det betydde “Var äääääääär ni?” “Det är syyyyyyyynd om mig!” Och så kom hon hit till stugan och blev som en helt annan katt! Bara spinner, myser och är en fröjd om nätterna!
Om en vecka är vi inne på vår andra dag med Ambros! Vi ska alltså möta honom den 10/11 första gången (och inte den 8:e som vi fick veta först). Nån gång på eftermiddagen blir det – för att svara på frågan från syd.
