Härligt att stå på andra sidan ankomsthallen – och välkomna sin mamma hit till vårt tillfälliga hemland. Det är overkligt att det är två månader sen vi kom resande en annan fredag kväll.

Ingen spökrädd granne hade låst bakdörren så vi kom in med de stora, tunga väskorna, mestadels fyllda med saker till oss. Tack mamma och tack syster och tack vänner därhemma som hade skickat med överraskningar!

TACK också till alla härliga kommentarer och mejl som vi får! Det är oerhört glädjande och skönt att veta att vi har så många med oss på den är livsresan.

Ambros möte med mormor var fantastiskt att få uppleva. Ingen otrygghet eller blyghet. Mormor accepterades direkt och det dröjde inte många timmar innan Ambros tog på sig stövlar (regn även idag) och sa åt ”mamoj” att komma. Så tog han med sig mormor på promenad helt självklart och utan tveksamhet. Så skönt att se att han är så trygg och att mormor redan är en viktig person.

Nu ska jag lägga sista handen på den långkokta köttgrytan och sen somnar vi nog tidigt allihop. Kanske framför en av filmerna som låg i de välfyllda väskorna.

Ungefär en kvart efter att Ambros vaknat satt både han och Ellentin i mormors knä. En efterlängtad stund!