En trötthet har fallit över mig. Och jag tycker mig ana den hos övriga familjemedlemmar också. Som att musten gick ur när hemmavännerna reste hem. Till det som egentligen är vårt hemma. Det här är en oerhört viktig tid i livet, men på ett sätt en parentes när vi lever så långt borta från våra ordinarie relationer och sammanhang. Nära i tanke och kontakt. Men långt borta fysiskt.
Idag är jag särskilt trött efter intervjun på Childrens Department. Vi lämnade för första gången bort Ambros. Det i sig hade kunnat kännas jättejobbigt, men i och med att han var hos Johanna, Anders och Amity som han är trygg med kändes det bra. Och eftersom storasyster också var med. Tack Lundkvists för att ni tog hand om våra älsklingar så länge. För det blev en lååång sittning. Intervjun varade i tre timmar. Jag hade räknat med ungefär en timme… En del av mig var bara trött och ville hem. Till barnen och till Sverige. En annan del kunde uppskatta att man arbetar lika seriöst med hemutredning här i Nairobi som i Sundsvall.
Många icke-adopterande förfasar sig över att utredningarna är så ingående och personliga – men både Mattias och jag tyckte om vår utredning och våra utredare. Det var givande möten och självklart att man måste ha en så tydlig bild av oss som möjligt för att med trygghet kunna placera ett barn hos oss. Ändå så hade jag idag mest lust att resa mig och gå istället för att utredas en gång till.
Också detta var en trevlig utredare, men efter att han hade frågat om våra hobbys så kommenterade han mitt skrivande med att en del författare inte har tid med familjen eftersom de sitter hela nätterna och skriver. Inga pluspoäng för den hobbyn alltså. Inte så många pluspoäng i plånboken har det givit än heller – och risken är att min lilla ynkedomsvinst stannar kvar hos Vulkan om jag inte säljer ca 15 böcker till före maj. Just nu i påsk är det 20% rabatt på Vulkan så om nån har tänkt att köpa Väntrum så gör det gärna där istället för från mig personligen. Precis nu tittade jag på statistiken och sänder en tacksam hälsning till de senaste köparna!
Igår fick Ambros (som omväxling) pannkaka med sylt och när han hade somnat åt vi andra en annan variant. Ett hopkok av favoriträtter.
Hemlängtansgratäng (3 portioner)
– en blandning av fredagsmat, min konfirmationsmiddag och Ambros svenska favoriträtt
6 tunnpannkakor
300 g tacokryddad stekt köttfärs
smör
1 stor rödlök
1 stor burk hela champinjoner
salt och peppar
ca 2 dl ströbröd
1 dl svampspad
1 dl vitt vin
2 dl grädde
mozarella
Gör pannkaksrullar fyllda med köttfärs, lägg dem i en smord ugnsfast form.
Finhacka löken och dela champinjonerna. Fräs dem i smör, salta och peppra. Strö över ströbröd och späd med vätskorna. Låt puttra någon minut och späd ev mer med valfri vätska. Det ska vara en ganska fast röra.
Smaka av och bred sedan röran över pannkaksrullarna.
Täck allt med riven mozarella. Gratinera i ca 225 grader tills rätten är genomvarm. Servera med en god sallad.
Eller en god bok. Kanske en Gardell.
