Hej och karibuni

Jag har inte sett den dokusåpan sen den gick i SVT. Minns att vi – förra gången vi gick i väntans tider – hade funderingar på att ge Ellentin ett dubbelnamn. Antingen Robinson-Martin eller Robinson-Åsa, beroende på vem som skulle titta ut.

Under min första långa Afrikavistelse (Zimbabwe 89-90) kände ingen till Expedition Robinson, men i efterhand var det flera av oss som kunde konstatera att vi redan hade haft vårt Robinson. Internet kände vi inte heller till – men vi skrev resebrev som faktiskt kan hittas på Internet konstaterade jag nyss.
På Internet kan man hitta bra saker – men också mycket skit. Som t ex att det imorgon blir sex adoptionsärenden inställda i domstolen här i Nairobi. Suck.

Tack till alla som håller tummar, skriver bloggkommentarer och fina mejl, ber och tänker på oss – och vill ha hem oss! Det betyder mycket med det stödet. Det tunga är att det inte är vi som adopterande som lider mest av detta osäkra och långsamma system. Mängder av kenyanska barn behöver föräldrar, och ju långsammare det går desto färre barn har möjlighet att bli adopterade…

Idag diskade Ambros igen – och efter ett tag gick han och hämtade sin docka för att den skulle hjälpa till. Det var först en kvart senare som jag hittade tygdockan. Den hjälpte till genom att ligga i diskvattnet. Jag klädde av den och hängde upp den på tork. En stund senare ville jag ta av Ambros den helvåta tröjan.
– Nej! Amboss hänga!
Sagt och gjort. Jag gick till tvättlinan och hängde upp pojken. Han blev dock besviken när jag inte ville lyda då han flera gånger sa åt mig att släppa taget om honom. Han skulle ju hänga!
Robinson eller ej. Högsta vinsterna i prisjakterna har vi redan fått.
Robinson-Martin och Robinson-Åsa.