Sedan några veckor har Ambros slutat hälsa på folk, typ vakter och andra som ofta och gärna hälsar på barn. Förut brukade han vinka och gärna ta i hand men på sistone har han ignorerat de som hejat på honom. Därför har vi försökt öva lite enkel engelska med honom.
Vi har sagt att om någon säger “How are you?” så svarar man “I’m fine!”
(I detta läge har vi inte tagit med någon överkurs som t ex att folk verkligen är intresserade av hur man verkligen mår och att man isåfall skulle svara något annat, det får komma senare. Dessutom är det vanligt att folk här säger “I’m fine” utan att man frågat, men det har vi inte heller gått in på.)
Igår när Ambros och jag gick iväg på promenad så sa vakten “Hi Ambros! How are you?” och Ambros vinkade och svarade till min glädje “How are you? I’m fine!”. Den andra vakten sa då “He’s really good at greeting!” och jag replikerade att det är den enda engelska han kan nuförtiden.
När vi kom tillbaka några timmar senare var det vakten som tyckte Ambros var en duktig hälsare som sa “Hello Ambros, how are you?” och gossen svarade igen som han lärt sig “How are you? I’m fine!”. “Where are you from? Nakumatt?” fortsatte vakten. Då svarade Ambros “Kenya!”
Jag blev förvånad över svaret eftersom vi trott att han glömt den engelska han kunde när vi träffades, men jag testade senare med samma fråga “Where are you from?” och igen svarade han “Kenya!” På min följdfråga “and where are you going later, by airplane?” svarade han “Sverige!” Klipsk kille!
Så vi kan inte använda engelska som hemligt språk inför Ambros heller… Sedan ett tag har vi fått sluta med det inför Ellentin eftersom hon blivit så bra på engelska härnere. Vi får väl damma av skolfranskan…
