Hej och karibuni

Igår såg några pappor en väldigt pappig bio. Jag slapp den och fick istället leka med två bästisar som vi ofta kallar bröderna brothers. De har växt upp som bröder på samma lilla, fina barnhem med sängarna intill varandra. När Primus satte sig bredvid Ambros i soffan efter utomhusbuset (och före inomhusbuset) igår sa han: “Älka dej, Pimus!”
Vi fortsätter att förundras över att de har fått följa varandra den första tiden i livet och kommer att kunna fortsätta att träffas. Dock kanske inte så ofta som de själva tror. När Ambros pratar om Sverige och vad han ska göra där så inkluderas ofta brodern. Dessvärre är det många mil emellan gossarnas blivande hemorter, men föräldrarna kanske får ingå en pakt och överenskommelse om hur ofta vi ska kuska norrut respektive söderut för att leka. Det kanske vi kan diskutera när de två ska få leka strax igen. Denna gång på gården på Svenska skolan som är en rolig – om än totalt icke-EU-anpassad – lekplats. Men så är ju Kenya inte med i EU.
Ellentin går idag sista dagen före skolavslutningen. Hon ska ha märkestagning på simningen och spela upp en musikal som vi föräldrar tyvärr inte får se. Lekplatsen till trots så är vi mycket tacksamma över att Ellentin har haft Svenska skolan under den här tiden. Det har givit henne egen tid, egna upplevelser och nya kompisar. Och massor av ny kunskap. Men nu längtar hon efter att komma tillbaka till klasskompisar därhemma på Svartviks skola – som imorgon sjunger in sommarlovet.