Under hela adoptionsprocessen har vi varit så tacksamma över att ha fått just Caroline som Ambros företrädare inför domstolen. Hon är en professionell, humoristisk och mycket trivsam person. Dessutom är hon en av drivkrafterna till ett fantastiskt projekt i Ngong som vi har besökt idag.
Ngong ligger en bit utanför Nairobi och även här finns mycket fattiga slumområden. När människor inte har råd att betala någon för att passa deras barn förekommer det att en del föräldrar lämnar sina mycket små barn inlåsta i hemmet under tiden de arbetar. Det finns exempel på barn som har bränts till döds i olyckor då de varit ensamma hemma, eller barn som har blivit sexuellt utnyttjade av dem som skulle ha tagit hand om barnet.
Vissa saker är svåra att ta in. Och efter besöket på ett gigantiskt köpcenter igår – vilket Ellentin beskrivit på sin blogg – är det svårt att fatta att dessa verkligheter finns i samma del av världen.
Daycare-centret Jukumu Letu (vårt ansvar) som Caroline har varit med att starta bildades för att mycket fattiga människor ska kunna gå iväg och jobba utan att behöva lämna sina barn ensamma. Barnen får mat, lek och undervisning. För det betalar familjerna inte mer än från 5 shilling (50 öre) per dag och dessutom får föräldrarna själva arbeta som volontärer en dag i månaden. Inga större donatorer stöder detta projekt utan allt bygger på mindre gåvor från privatpersoner, samt det som man tjänar genom att sälja allt från stenfigurer till kycklingar. Förutom att vi visades runt fick vi lunch och Ambros förvånade oss genom att med stor aptit äta ugali – den kenyanska basfödan som han tidigare inte har velat äta när vi har varit med.
 |
 |
Efter besöket hos Carol tog vi en buss till Karen där vi besökte ett ställe som Ellentin har hälsat på med skolan. Av gamla flip-flopsandaler och annat återvunnet material skapar man de mest fantastiska konstverk och bruksföremål.
Väl hemkomna fick vi se på domstolslistan för imorgon att inga adoptionsärenden är strukna. Det gjorde oss mycket, mycket glada och jag har börjat hoppas på att få plocka björnbär i Skåne i höst. Även vårt ärende finns med på domstolslistan för imorgon. Då är det själva beslutet som ska fattas. Det kommer att resultera i det dokument som ska leda till att Ambros får ett svenskt pass. Vi hade hoppats att det skulle göras med en rekordsnabb handläggning till skillnad från i princip allt annat i adoptionssvängen, men jag är inte så säker på det längre. Det ekar tomt i tålamodsreserven nu….
