Vi avslutar och tar farväl på allehanda sätt. Dagen började med att jag satt med lilleman på balkongen och såg de sista träden och buskarna på andra sidan ån försvinna med hjälp av motorsåg och några mindre bränder.
Vi pratade – som så ofta – om resan till Sverige. När jag frågade vilka Ambros skulle träffa i Sverige svarade han:
– Farfar och Primus!
Tänk om både farfar och bästisen hade bott lite närmare Sundsvall…. Det är svårt att föreställa sig hur Sverige ser ut i Ambros tanke. Förmodligen aningen mindre än vad det i verkligheten är.
Lite senare imorse var jag och sa hej då till en av de holländska mammorna som är mamma till en yngre pojke som Ambros har stått nära på barnhemmet. Den familjen är också färdig i domstol och reser hem till Holland. Vi har inte träffats många gånger hon och jag, men de få mötena har varit så nära. En del personer kommer man inpå livet och fram till de djupa frågorna med direkt. Så är det med henne. Inga omvägar behövs via väder eller för den delen domstolsrykten. Idag talade vi om föräldraskap och om känslor. Bland annat om att bli sårad. Båda har blivit det. Hemma i det vanliga livet men också här. När jag sa att det är märkligt hur en incident som sårar kan överskugga hundratals glädjeämnen, så svarade hon lite oväntat, och med glimten i ögat:
– Var glad att du blir sårad. Det betyder att du är så öppen för andra människor att du kan leva dig in i en annan persons situation, men den öppenheten gör också att du tar till dig det som sker och kan bli sårad.
Det var ett samtal som gav kraft och jag hoppas innerligt att våra vägar kommer att korsas igen.
Hemma i lägenheten fick Ellentin håret flätat. Före- och efterbild finns här. Mattias och Ambros gick för att leka på Hamptons och Anna, Myra och Jeremiah kom hit och fikade och var flätningssällskap. Sedan fick Ellentin ännu en gång följa med till det fenomenala Nilsonska fritidshemmet. Jag stannade hemma och röjde i dotterns rum vilket resulterade i en sopsäck och två resväskor. Precis när jag skulle gå och hämta tösen började det ösregna och åska. Just igår skänkte jag bort mina regnkläder eftersom det ”inte skulle regna förrän i Sverige”. Ett citat som Anna påminde mig om och istället kom hon och Myra traskande i ösregnet med Ellentin. Fenomenalt fritidshem som sagt! Mattias och Ambros hade då nyss kommit hem efter lek och ett sista besök på etiopiska restaurangen Habesha. De var våta rakt igenom och Ambros slutade inte huttra förrän han hade värmts upp i badbaljan.
Regnet fortsatte och ån här nedanför liknar numera en älv. Tomtägarna på andra sidan verkar ha förlorat en del av sin egendom då vattnet har tagit med sig alltmer av jorden. Farväl som sagt! 
