Imorse åkte Ambros och jag till ambassaden med Lundkvists och gossarna Sörling för att hämta pass till barnen. Stort att få dem! Ambros ville inte låta mig ta hand om det, men till slut lyckades jag stoppa ner det i väskan.
Sedan for vi till vår advokatfirma eftersom vi igår av Little Angels fått veta att vi MÅSTE ha ett Adoption Certificate för att få lämna landet med våra barn. Visade sig att det inte alls är en nödvändighet enligt vår advokat, men vi fick ändå ett papper där det står att vi kommer få det inom några veckor. Det ska visas upp i tullen om problem uppstår. Livrem och hängslen.
Fredrik och jag samt smågossarna for till Java för frukost och inväntade Ellentin och Cissi samt fam Nilson. Vi hade lite ärenden på stan.
Ikväll var vi bjudna till Nilsons på fantastiskt god och trevlig middag!
Igår var Ambros och jag med om en händelse som inte känns som särskilt sannolik i Sverige. Vi hade vandrat ganska länge i ösregn när en man med paraply utmed vägen ser oss och säger “Oh, you will get sick! Where are you going?” Jag svarar att det går bra, vi ska inte så långt. “Let me go with you!” Jag har inte mycket att prata om men är tacksam att han följer oss med paraplyet uppspänt. När vi efter ca en halv kilometer är framme vid Bamboo lane säger jag tack så mycket och vi tar i hand och önskar varandra väl. Mannen går tillbaka där han kom ifrån och Ambros och jag går hem, tacksamma för vänligheten.
Vilken vacker bild! Ett svenskt pass, nu är det på gång minsann. Å vilken härlig historia, nä jag håller nog med om att en sådan händelse är inte så sannolik i Sverige. STORA KRAMAR från moster som längtar efter sina kramtomater