Rubriken handlar inte om hur länge vi tror att vi kommer att stanna i Kenya – utan om vårt hus som i vår frånvaro fyller ett sekel.
Av olika anledningar är det en något medtagen 100-åring och vi har en del hjältar därhemma som hjälper oss så att det ska vara ett gott hem att komma hem till. När vi nu kommer. Det är främst vännerna S, min syster (som har tagit denna färska bild – gissa om vi längtar) och min mamma.
Jag har förstått på några mejl att det finns de som tycker att min make inte gav riktigt det kontonummer som efterfrågats – till er kan jag avslöja att vi inte kommer lägga ut vårt eget kontonummer här. Vi är dock enormt tacksamma för alla fina tankar om att hjälpa oss på olika sätt. Gör som sagt gärna det genom att stödja EFS. Om ni inte kan hålla er från att göra något för oss personligen så skulle det kunna vara att lätta bördan för våra husfixare som lägger ut både tid och pengar och handkraft medan vi är här och inte alls kan bidra. 
Det här är en alldeles nyskapad adress som går att använda både till sånt eller andra hälsningar. Ända sen jag var liten har mina vänner väldigt ofta blivit även mina föräldrars vänner. Det är nåt att vara tacksam över, när nätverken bildar nät med varandra.
100 år
Sundsvall Posted on 2009-05-28 19:12- Comments(3) https://kenya.ekhemmanet.se/?p=41
- Share
Comments are closed.
Hej!
Håller med om glädjen av när nätverken får omfatta flera generationer. Jag är så glad att jag lärt känna din mamma lite grand i alla fall. Måste även berätta att min mamma tänker mycket på er och bryr sig om hur det går för er! Kram från henne också!
Instämmer med föregående talare. Vi gör vårt allra bästa och hoppas att det räcker. Det är skönt att få tillbringa längtansfylld tid i ert hus och se fram mot att ni alla fyra snart är på plats igen. Kramar till hela familjen från mor/mormor/svärmor
Å gissa om både systern, systerns familj och framför allt huset Ekhemmanet på Hemmanet längtar efter ER! Vi är många som kan hjälpas åt att hålla huset Ekhemmanet i form medan ni brottas med andra saker i landet-långt-borta. Vissa dagar känns det mera långt bort än andra, framför allt de dagar när ni brottas med besvärliga domare i dumstolen som inte förstår att både ni och Ambros måste få komma hem till ert Ekhemman så att ni kan få starta det vardagliga familjelivet i Sverige. Jag kan nog tala för oss alla hustomtar när jag säger “oroa er inte, 100-åringen kommer att vara fräsch som en nyponros när ni kommer hem”. Stor kram på er alla!