Hej och karibuni

Nu har denna blogg haft sitt längsta uppehåll hittills tror jag – det var nästan två dygn sedan Cissi skrev det senaste inlägget! Det var fel hos leverantören så det var inte så mycket att göra åt.

Härhemma har vi haft täta strömavbrott också de senaste dagarna, lite irriterande men vi har både ljus och ficklampor så det går bra ändå. Men det känns lite ovanligt att allt slocknar och även husen intill är helt svarta, de som bor på andra sidan muren verkar inte använda stearinljus.

Idag var jag ganska hurtig på morgonen och promenerade i rask takt till Yaya och tillbaka och in till Eldon villas för att hämta jättebra brev från Ambros gudmor och gudfar! Roligt!

Beatrice (vicevärden på Eldon) och jag lyckades hålla en artig ton men det var inget kärt återseende. Vi var dit med Muteru i tisdags men fick åka därifrån för hon ville inte diskutera saken utan att managern var närvarande. Hon skulle egentligen varit där idag men kan tidigast på måndag – om hon överhuvudtaget kan – fick vi höra idag. Fortsättning följer alltså.

Sedan gick jag till Nakumatt för att handla vatten, kom på den lysande idén att köpa två tjugoliters flaskor för att få jämvikt när jag gick hem. Kan säga att det var ganska jobbigt men med lite pauser gick det bra. Men jag känner t o m nu att jag blev trött – så kondisen och styrkan är inte på topp, så då är det väl bra med träning.

I eftermiddags gick vi igen till Junction med hela familjen + Hanna samt Lundkvists och åt på foodcourten där – vardagslyx! Nu ska vi spela Wii Fit med Anders och Johanna!

Vi sitter här och äter lakritssnören! Tack familjen C, M och M – vilken härlig post! Det kom också några julkort, fina att se men de var inte lika goda att smaka på. En usling till sticka har just plockats ur tösens stortå. Lekplatsen på skolan har inte riktigt EU-standard… om nu det ingår i nån standard att det ska vara stickfritt.

Idag tittade Ambros extra noga på min hand där han såg ett ytligt blodkärl. Sen tittade han på sin egen och konstaterade att han inte såg nåt sånt. Roligt att han uppmärksammar det – för att vi har olika hudfärg har han inte kommenterat. Olika färg på utsidan men redan nu är det så tydligt att vi hör ihop vi fyra. Att Ambros var den pusselbit som vi hade längtat efter så länge!
Tacksamheten är stor över våra fantastiska barn! Så Gud som läser vår blogg (ja, det finns ju statistik över bloggbesökarna som sagt): Tack ska Du ha! Vi ska ta hand om dem så bra vi kan och om det är svårt nån gång får Du hjälpa till.

Skolan började efter jullovet igen och då är det åter någon sorts vardag. Trettondagen passerar som en sådan så det är en full skolvecka som ligger framför.

Vi tog den sista rabiessprutan idag samtidigt som Duveskogs också gjorde det. Ambros hörde i förväg att Esther grät och blev därför riktigt orolig och grät en hel del innan sköterskan till slut gav honom sprutan, därefter gick det över ganska fort. När vaccineringsprocessen startade för en månad sedan hade vi sagt till Hanna och Ellentin att de skulle få göra något roligt efter sista sprutan, och eftersom det var idag så blev det studsmattehoppning på Junction och pannkaka på Java! Studsmattorna var av den sort man ser på marknader i Sverige, man hissas upp i en sele som är fastsatt med gummistroppar, vilket gör att man kan hoppa ordentligt högt. Båda tjejerna blev riktigt trötta efter de tre minuter man fick hålla på!

Vi hade tidigare blivit bjudna på måndags-söndagmiddag hos Lundkvists så vi gick direkt från kaffebordet till dem. Väl där bjöds vi på köttgryta och ugali, de är duktiga på att ta till sig och tillaga kenyansk mat vännerna! Vi kör för det mesta den mat vi äter hemma och känner igen så det var roligt med omväxling! Ugali är alltså majsmjöl och vatten i en stabbig sammansättning, vad vi tidigare känt till som sadza från Zimbabwe. Mättande, gott och trevligt var det ikväll!
Utan vår förtjänst är Ambros ofta väldigt artig, på Anders fråga om han ville ha köttgryta sa Ambros “Nej, nej!”, men fick ändå en slev. “Tackimicke” med glad stämma är Ambros reaktion. Han åt förvisso inte köttet men några skedar ugali fick han ner!

Nu har vi haft strömavbrott en dryg timme, får se om det håller i sig hela natten.

Martin ställde frågan hur många familjer som är nere och på g. Nu är vi fyra familjer här som adopterar via AC (Adoptionscentrum) som vi, och tre familjer som adopterar via organisationen BFA (Barnen framför allt). Vad vi vet är det två familjer på gång från AC (familjen A som Cissi nämnde, samt fam N) och en från BFA. Om det är fler familjer på gång som läser här så mejla gärna, så kan vi tipsa om hur du kan bli medlem i vår grupp på yahoo.

Adoptionsorganisationerna lägger inte många strån emellan för att hjälpa till med kontakterna men vi har lyckats hitta varandra ändå. (Fånga den kängan och agera den som vill 😉 Här vore det på sin plats om man agerar tvärs över organisationerna.

Det finns också ett för oss okänt antal svenskar som bor och arbetar här som residents. Vi känner till att två av dem adopterat utan inblandning från svenska organisationer.

Idag har det mestadels varit en innedag för att kurera förkylningarna. Det var härligt att safarin gick att genomföra för alla i familjerna S, L och E – trots att vi var lite småkrassliga allihop.
Imorgon börjar Ellentin skolan igen – så nu återgår vi till vardag. Just nu har vi dock Wii Fit-turnering med grannarna. Ambros sover så jag har kunnat gosa mycket med godingen Amity. Annars är Ambros snabb att säga åt oss om nån av oss håller i Amity. “INTÄ AMITY! NEJ – INTÄ AMITY!”

Det blev inget kyrkobesök idag heller. Vet inte om vi ska skylla på förkylningarna eller om det är ren lättja. Den engelskspråkiga lutherska gudstjänsten börjar klockan 09.00. Och det inne i stan – så det tar ett tag att åka dit. Vi kanske ska leta rätt på en närmare kyrkogemenskap. Det får bli ett dagens bibelord istället. Det var visst också länge sen…. Jag hittar det i världens bästa bok: Psalmboken i texterna för trettondagen – som kommer gå oss förbi som en vardag här.

Jesus sade: “Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus” (Joh. 8:12)

Imorgon öppnar Little Angels igen – och det gör att vi hoppas på snart barnbesked för familjen A som vi väntar ivrigt på. Dessutom kanske vår pålitlige hjälp Muteru tar kontakt med Eldon Villas för att försöka få fram de shilling vi har rätt till. Att han under julhelgen skrev till oss från sin smekmånad med uppmuntran efter den svåra kontakten med Eldon gjorde att det hela kändes lite mindre tungt.

Tillsammans med Lundkvists och Sörlings begav vi oss på safari i Nairobis nationalpark idag. En riktigt rolig upplevelse! Vi hade med hjälp av släktingar till en familj som adopterar bokat bil och chaufför till ett rimligt pris. Vi började med att gå in i “the orphanage” där de tagit hand om föräldralösa djur och har dem i burar. Vi blev tagna bakom några burar och fick komma lite närmare några lejonhannar och en giraffbäbis och två hyenor. Vi klappade giraffen och sedan fick vi komma in till ett stall där de hade gepardungar. (Skötaren till dem var nog inte beredd på att det skulle komma besökare för han var så berusad så han knappt kunde stå! Kändes inte så lämpligt med det jobbet!) Både Ellentin och Cissi bar på en av dem. När Cissi hade hållit den ett tag blev den otålig och bet henne i handen! Det är hög skadestatus på gepardbett tycker jag! Bild på bitmärken bifogas.

När vi sedan sett lite apor och även fått klappa vuxna geparder, (observera modet hos mig – jag som knappast ens klappar vår katt Nelson som vi haft i 16 år) så begav vi oss mot bilen och färden in i parken. Jag tyckte det var fantastiskt att se så stora ytor med öppna landskap när savannen öppnades framför oss! Roligt också att denna parken ligger i så nära anslutning till stan! I bakgrunden ser man höghus och huvudstadsvyer och så en giraff – overkligt på nåt vis! Giraffer tycker jag är fascinerande djur, de ter sig på något vis så förhistoriska och underliga. Zebror, eland, impala, vattenbufflar, svart noshörning och en hoper andra djur som jag inte förstod namnet på, fick vi se. En mycket lyckad eftermiddag och arrangören, Aardwolf Africa adventure safaris rekommenderar vi gärna.