….kommer fram i röjningen. Häromkvällen läste jag mig igenom en kärlekskrank 16-årings funderingar och igår blev det en dagbok från 2001. Igår var det den 24 oktober och här kommer ett utdrag från min gamla dagbok:
2001-10-24 kl 23:14
“Imorgon ska jag till reproduktionscentrum och prata om en ICSI-behandling. Ellentin är mogen för att bli storasyster……. det stora TACK som finns för Ellentin! Vi har ett barn – den mest fantastiska flicka!”
Ja, tänk…hon har i sju år varit mogen att bli storasyster och idag är det sju år sedan vi tog det första steget mot hennes syskon. Det blev en kämpig väg – men den ledde oss till Ambros! Så trots att dagboken längre fram beskriver tung sorg och utmattningsdepression så vill jag inte vara utan det.
“Allt som har hänt har fört mig hit” sjunger Lisa Ekdahl nånstans. Och tänk att vi är här nu. På väg att packa inför vårt livs resa. Vi har varandra 
– och vi har vår lille kille som väntar på oss! Fantastiskt!
Tänk vilken resa ni har gjort och tänk vilken resa ni har framför er! Lycka till med packning, Afrika, lillebror och storasyster. Vi följer nyfiket er resa! Kramar!
Jag önskar er all lycka till på er resa…ska bli så roligt att följa er på nätet..Cecilia, vem ska jag nu prata med på bussen på morgonen 🙂 Tror att Ellentin blir den mest perfekta och stoltaste storasystern .Ha det nu så bra. Sköt om er och var rädda om varandra. Kram Helena
Lycka till med packningen, nu väntar han på er och ni väntar på honom. Så otroligt spännande. En lång väntan och kämpande är på väg att nå sin belöning och stora glädje. Kram!