Först ett stort TACK för de fina kommentarer och mejl vi får! Vi är så glada över att ni är med oss i tanken. Kram till er allihop!
Ellentin har beskrivit mötet med Ambros så fint i sin blogg, så jag kompletterar bara med att det är fantastiskt att ha med en storasyster som kan lägga värdefull tid med lillebror medan mamman och pappan gör annat. (Tack Johan för traktorn – den är rolig tycker Ambros och så är den jättebra att ha med till barnhemmet och lätt att tvätta sen.)
Vi fick idag träffa en av de ansvariga på barnhemmet. Hon berättade både om processen och om Ambros. Sedan fick vi träffa barnhemmets ena sjuksyster som gav oss Ambros medicinska historia. Efter lunch blev vi skjutsade av Muteru till advokatfirman och mötte två unga (= i vår ålder!), proffsiga och mycket trevliga kvinnor som ska hjälpa oss med det juridiska. Det känns väldigt tryggt med dem! De blev mycket positivt överraskade när vi berättade om de obligatoriska adoptionskurserna i Sverige.
Det är så fint hur man både hos adoptionsorganisationen och på barnhemmet strävar efter bästa möjliga ”bonding” dvs anknytning. Jag tror det kommer vara något som kommer att ha stor betydelse för oss för framtiden, så just nu är det lätt att se en mening med att vara här så länge. Tålamod är en viktig sak att ha med i packlistan, och jag tror vi har tagit med oss en hel del. De tidigare vistelserna i Zimbabwe hjälper nog till en hel del.
Just nu är målsättningen att göra allt klart för att kunna ta hem Ambros så snart som möjligt. Hans tårar när vi gick idag var svåra att se…
Mattias gick före mörkrets inbrott till vårt shoppingcenter och kom hem med mycket bra och billig plast: badbalja (49 kr), pall, hink (4 kr), tallrikar, skål mm. Nu är säng det viktigaste att skaffa. Det blir nog på torsdag, och så läkarbesök på fredag. Så kanske att Ambros snart kan få vara här hemma med oss. Oj vad vi längtar!
