Hälsoläget är som följer ifall nån undrar:
Ambros hostar om nätterna men har sedan igår fått en hostmedicin som tydligen är toppengod. Så fort jag öppnar flaskan gapar han det största han kan! Han har också torr och irriterad hud under ena armen och i ena armvecket vilket jag köpte en kräm emot. Tveksam om den funkar. Receptfri och dyr var den i allafall.
Ellentin hade magont och kände sig hängig söndag kväll och måndag morgon, men är nu bättre
Mattias magont tilltog idag och han är febrig och fryser. Trevis och Reliv från Sverige samt multinationell brun läsk är de medikamenter han har fått.
Cecilia (undertecknad) är bara lite förkyld med ont i ett öra, men känner också av emetofobin eftersom Mattias har utrustat sig med en hink.
Frustration är också en åkomma som tillkommit idag. Den gäller kraven på specifika dokument som inte är slut än trots att hela våren ägnades åt att samla alla dokument som skulle göra kenyanska myndigheterna nöjda. Jag tror att vi inte hade nån aning om begreppet byråkrati innan vi gav oss på det här med adoption. Ibland känns det som ett utdraget psyktest av de blivande föräldrarna…. Just nu gäller det vigselbeviset, där myndigheterna här har ångrat sig och inte godtar skatteverkets engelska utdrag som bevisar både att vi finns och är gifta. Nädå – det måste vara vigselbeviset från 1992! Som ligger nedpackat i en av alla kartonger i vårt uthyrda hus! Tack och lov har vi nära till vår kära vigselförrättare via mejl, och nu hoppas vi det ska lösa sig ändå tack vare benäget bistånd.
Jag kanske måste gå till apoteket och be om nåt fantastiskt receptfritt (som allt annat) snällmedel innan vi ska till rätten. För så mycket har jag förstått; att här får man bara le och se snäll ut och inte ifrågasätta….inte riktigt my cup of tea. Men jag ska nog göra mig en riktig cup of tea nu efter att ha berättat lite mer om dagen:
Efter en långpromenad i solen till Adams Arcade gick Mattias hem för att sköta om en begynnande krasslighet medan jag och barnen (oj, vilken njutning det är att äntligen få använda det uttrycket….”jag och barnen”!) stannade till på svenska skolan. Ellentin hade kul med sina blivande klasskompisar och fick hänga med in på sista lektionen innan hon och Hanna fick vara länge med varandra. Ambros fick gräva länge, länge på svenska skolan och var väldigt nöjd med det.
Här kommer lite bilder från eftermiddagen.
Blombilden är till dig mamma. Är det bougan-hurdetnustavas-villa, eller?
Vi har förresten en mycket vacker blombukett härhemma nu som vi fick av kära vännerna Duveskogs när de var hit och hämtade Hanna. Härligt!
 |
 |
 |
 |
