Dagens ord blir en favoritpsalm. Den vi sjunger för Ambros om kvällarna, och som han numera sjunger med i med ett stort leende och kvittrande röst:

Så går jag nu till vila trygg
som fågeln i sitt näste
Ty Du min Gud som är mitt skydd
Du är min vän, den bäste

Hav tack för dagen, ljus och klar
för Glädjen jag fått åter
Hjälp alla dem som illa far
och trösta dem som gråter

Bevara så, o gode Gud
mig själv och mina kära,
och hjälp mig hålla Dina bud
och leva till Din ära!

Psalm 749 i en bok i klassen det-jag-skulle-ta-med-till-en-öde-ö: Psalmboken
Text: Bo Setterlind

Den här kvällspsalmen fick också Ellentin höra ofta under sina första år – även trestämmigt – tack Ulrika – men den hon fick höra mest (både inom och utom magen) var Heléns egenkomponerade godnattsång, som jag vill höra på nästa CD!
Jag undrar om Ambros fick höra några sånger när han låg i sin första mammas mage….