Efter en hemmaförmiddag där Mattias jobbade mot en deadline och vi andra bl a nyttjade grannarnas tvättmaskin begav jag mig med Ellentin till rabiesvaccinering nummer fyra. Det blev taxi denna gång eftersom tösabiten är lite matt fortfarande. Febern var dock borta idag. Skönt!
När Ellentin var avlämnad fortsatte jag färden med Johanna och det blev ett fem timmar långt äventyr med en trygg chaufför från SwedKen Tours. Första stoppet var General Post Office där vi skulle hämta ett rekommenderat paket enligt caretakern där vi bor. Det visade sig vara fel postkontor och vi fick ringa tillbaka chauffören som tog oss till rätt ställe. Att hämta ut paketet var det första äventyret för dagen. I en hangarliknande lokal jobbade massor av postanställda. Vi fick gå till NIO olika platser innan jag fick lov att ta med paketet. På ett ställe öppnades paketen (inkl julklappar) och innehållet skrevs ner, på ett annat ställe skulle en kvinna bläddra i ett kartotek och sätta en stämpel på avin. Efter många om och men var vi ute igen och vår chaufför skulle ta oss till ett köpcenter där vi skulle kunna handla lite hemligheter. Eftersom vi inte känner till city utan bara våra egna omgivningar bad vi honom ta oss till nåt bra ställe med många olika affärer. Både Johanna och jag såg nog framför oss att vi skulle handla lite och sen sitta och softa på ett café i nån luftkonditionerad lokal. Riktigt så blev det inte….
När vi kom in i allt mindre turistiga kvarter frågade jag chaufför F om stället vi skulle till tog VISA-kort. Han förstod inte riktigt frågan först, men skakade leende på huvudet sedan. Det blev oerhört hett i bilen eftersom Mr F i några kvarter vevade igen fönstren pga rånrisken i den långsamma trafiken. Så småningom hamnade vi på en tvättäkta marknad med massor av små skjul som sålde ALLT mellan himmel och jord. Och verkligen mellan himmel och jord utan så mycket tak att tala om mellan de olika skjulen. Vad vi köpte får vara hemligt, men vi handlade exempelvis inte nåt badkar, inga begagnade kalsonger och inga brudklänningar uppsydda på plats. Det var riktigt behagligt att gå omkring där. Ingen slet i oss utan vi fick lugnt strosa mellan butikerna. Sen togs vi till en annan marknad med mer traditionella afrikanska varor. Här maximerades äventyret då vi utrustades med varsin bärare Johanna och jag. Min hette Douglas och han skulle samla på sig alla mina “maybes” från affärerna, dvs sånt jag eventuellt skulle kunna tänka mig att köpa. Inga priser uttalades, utan det skulle göras upp när alla maybes förvandlades till definitiva köp. Förutom tryggheten själv, mister F hade vi en handfull män omkring oss som vaktade oss på den här promenaden genom marknaden. Johanna såg dessutom att de brottade ner en man som försökte tränga sig på oss.
En riktig äventyrsdag som inte innehöll nån kaffelatte men väldigt mycket av det Kenya som vi aldrig ser i det skyddade och välbärgade område vi bor i.
Idag fanns en till av våra reseberättelser publicerad i Sundsvalls Tidning. Läs den här. Det är till att vara flitigt nämnd i den tidningen nu eftersom det bara är några dagar sedan det fanns en recension av min roman i ST. Nåja, om det blir för tjatigt går det ju att lägga tidningarna i pappersinsamlingen. Nån sån har vi dock inte här. Mycket mysko att slänga alla sopor i samma påse. Men det blir för besvärligt att ta med det hem, så vi får väl forstätta blunda med våra miljöögon och slänga vidare.
Åh så bra! Du är så bra!!! “Det ska vi alltid göra”. Fantastiskt slut Vännen!!
God jul och stoooora kramar från en trött och glaad helén
Vilka utmaningar! Nog för att postkontoren kan vara lite mariga att hitta i Sverige efter all omorganisation (stötte på det problemet i Västerås när jag skulle posta mitt brev till er) (oj, måste ni gå igenom samma sak när det brevet kommer…?Förlåt!)
Så fint du skriver i tidningen. Att våga nya relationer! Det är stort .
Kramar från Ulrika
Oj vad allt låter spännande! Önskar er en riktigt härlig jul!
Kramar från Anso i Stöde
Hakuna matata! Varken J eller jag hade nog velat vara utan det – men det är nog lagom med en gång 😉 Jag kom förresten i lite Karl-Bertilstämning av att se postkontoret!
Förlåt min kära, jag ska aldrig mer skicka något rekommenderat brev. Det verkar vara litet för omständigt. I övrigt måste det ha varit en fantastisk upplevelse. Kramar från mor