Först en hälsorapport: min hängighet är borta och likaså rösten. Åtminstone tidvis. Hostan är kvar hos alla av oss i större eller mindre utsträckning. Men idag kändes det som läge för en utflykt även för mig. Mattias hämtade sig efter mötet med Madam Kackerlacka och jobbade sen idag. Ambros fick vid frukosten veta att vi skulle träffa “Abaato” som han kallar sin barnhemskompis. Redan då packade han väskan och tog på sig skorna. Sen kom han att tänka på Totte och tittade lite på Totte och hans nalle efter att ha lagt en egen nalle i väskan.
Efter förmiddagsslummer och lunch gick vi så på riktigt hem till “Abaato”. Ambros gick hela vägen. En rätt lång promenad, så det hade varit skönt med ett dopp i poolen vid lägenhetshotell där två av adoptionsfamiljerna nu bor. Ellentin var dock den enda med badtillstånd eftersom både jag och Ambros är för hostiga. Jag satt och berättade om hur mycket Ambros tyckte om att bada men att hostan hade blivit värre efter baden så vi skulle undvika det. Just då tittade Ambros för långt ner i barnpoolen och trillade i med huvudet före. Som ett dyk. Vår vän F – tillika Abaatos far – hade en imponerade reaktionsförmåga och sa “Jag har honom” nästan innan Ambros föll. Och F plockade snabbt upp honom innan han nådde botten på poolen. Mycket blöt och lite förskräckt en kort stund – annars ingen skada skedd.
Barnhemskompisen är en godingkille – och trots att de är olika i mycket så känner jag tydligt igen Ambros mönster från de första veckorna hos oss. Sunt tvåårstrots blandat med en otrygghet som gör att han sluter sig långa stunder. Det är fantastiskt egentligen att det kan gå över efter så pass kort tid som det har gjort med Ambros.
Mattias anslöt senare och vi blev bjudna på middag vid – fast på behörigt avstånd ifrån – poolkanten. Sen kom killarna loss rejält och lekte som de gamla kompisar de är. They are social brothers, sa sköterskan på barnhemmet. Och så är det ju. De har växt upp som syskon i en stor barnaskara på barnhemmet. Och de kommer kunna fortsätta att hålla kontakten. Härligt!
En bild på Ambros och storasyster på väg och en annan på hans trötte lille kompis på solsängen.
 |
 |
När jag kom upp nyss så såg jag detta lilla gosdjur på köksgolvet. Cirka 4 cm långt. Den levde inte men jag vågade ändå inte gå in i köket. Det vågade Cissi. Det var modigt gjort.