Skolan började efter jullovet igen och då är det åter någon sorts vardag. Trettondagen passerar som en sådan så det är en full skolvecka som ligger framför.

Vi tog den sista rabiessprutan idag samtidigt som Duveskogs också gjorde det. Ambros hörde i förväg att Esther grät och blev därför riktigt orolig och grät en hel del innan sköterskan till slut gav honom sprutan, därefter gick det över ganska fort. När vaccineringsprocessen startade för en månad sedan hade vi sagt till Hanna och Ellentin att de skulle få göra något roligt efter sista sprutan, och eftersom det var idag så blev det studsmattehoppning på Junction och pannkaka på Java! Studsmattorna var av den sort man ser på marknader i Sverige, man hissas upp i en sele som är fastsatt med gummistroppar, vilket gör att man kan hoppa ordentligt högt. Båda tjejerna blev riktigt trötta efter de tre minuter man fick hålla på!

Vi hade tidigare blivit bjudna på måndags-söndagmiddag hos Lundkvists så vi gick direkt från kaffebordet till dem. Väl där bjöds vi på köttgryta och ugali, de är duktiga på att ta till sig och tillaga kenyansk mat vännerna! Vi kör för det mesta den mat vi äter hemma och känner igen så det var roligt med omväxling! Ugali är alltså majsmjöl och vatten i en stabbig sammansättning, vad vi tidigare känt till som sadza från Zimbabwe. Mättande, gott och trevligt var det ikväll!
Utan vår förtjänst är Ambros ofta väldigt artig, på Anders fråga om han ville ha köttgryta sa Ambros “Nej, nej!”, men fick ändå en slev. “Tackimicke” med glad stämma är Ambros reaktion. Han åt förvisso inte köttet men några skedar ugali fick han ner!

Nu har vi haft strömavbrott en dryg timme, får se om det håller i sig hela natten.

Martin ställde frågan hur många familjer som är nere och på g. Nu är vi fyra familjer här som adopterar via AC (Adoptionscentrum) som vi, och tre familjer som adopterar via organisationen BFA (Barnen framför allt). Vad vi vet är det två familjer på gång från AC (familjen A som Cissi nämnde, samt fam N) och en från BFA. Om det är fler familjer på gång som läser här så mejla gärna, så kan vi tipsa om hur du kan bli medlem i vår grupp på yahoo.

Adoptionsorganisationerna lägger inte många strån emellan för att hjälpa till med kontakterna men vi har lyckats hitta varandra ändå. (Fånga den kängan och agera den som vill 😉 Här vore det på sin plats om man agerar tvärs över organisationerna.

Det finns också ett för oss okänt antal svenskar som bor och arbetar här som residents. Vi känner till att två av dem adopterat utan inblandning från svenska organisationer.