Idag på förmiddagen började Ambros med en ny grej som han inte kört med förut: gråta. Det tog några gråt innan jag fattade att det inte var “på riktigt” eftersom han sällan gråter annars. Jag trodde först att han hade ont någonstans eller att det var nåt annat fel, men han testade helt enkelt verkade det som. Och säkert har han mycket ogråtet, men jag hade dåligt tålamod med det idag, för det kom särskilt tätt när vi skulle äta lunch.

Tidigt på eftermiddagen hängde han med Lundkvists hem alldeles själv i en kvart och hade helroligt med dem, vi fick se ett filmklipp där han t o m gick fram och pussade Amity, som han annars är nästan rädd för. Oturligt nog snubblade han över henne och hon fick en rejäl fläskläpp, men det hjälpte med lite is.

Vårt köpcentrum härintill kallar vi för Nakumatt Junction, för det är vad det står på skylten. När Ambros säger det låter det som “Mankåka Jackson”, fast när vi säger så så tillrättavisar han oss. Tänkte precis på det ikväll när vi fick en så fin film från våra kära vänner i Ås. Äldsta tjejen K introducerade filmen och hon var så stor! När hon var i Ambros ålder så skulle vi ut på sparktur och hon skulle sitta i “bajslådan”. Min humor är inte så mycket mer utvecklad än att jag tyckte det var ett roligt ord på sparklådan som övriga vuxna kallade den. När jag sa att K skulle sätta sig i bajslådan blev hon väldigt arg och sa att man kan inte sitta i bajslådan. “Det heter bajslåda!” sa hon förnärmat.

Och då är det alltså Vita huset som ska in på vågrät ett!