Imorse for vi tillsammans med Douglas och Anders till en skola i Kawangware, ett närliggande slumområde. Otroligt givande och inspirerande att få komma dit var det! Skolan drivs av Maranatha faith assembly och eleverna som går där, f n 325 st, kommer uteslutande från den omgivande slummen. Flera av barnen har inga föräldrar eller har föräldrar med drogproblem eller sjukdomar som AIDS. Vi blev visade runt i klasserna av den kvinnliga huvudläraren Purity, väldigt proffsig och hängiven. Hon såg inte sitt lärararbete som ett yrke utan som ett kall, och tillbringade i snitt 13 timmar om dagen sex dagar i veckan på skolan. På söndagarna var hon ledig men kom ändå dit för att gå på gudstjänst i kyrkan som ligger på området. Lönen lärarna får är lägre än på andra skolor, men gemensamt för dem verkar vara hängivenheten att ge barnen här en chans att göra riktigt bra ifrån sig.
Skolans strävan är att få eleverna att prestera sitt bästa för att ta sig ur generationer av fattigdom, och få en chans att skaffa sig en utbildning och ett yrke. Eftersom barnen ofta kommer från mycket fattiga förhållanden får de också sitt kanske enda lagade mål mat på skolan.
Gripande och fascinerande är två andra ord som kan användas för att beskriva dagens möte med skolans lärare och elever!
Vi har hunnit fundera mycket över hur olika hjälpinsatser påverkar Kenyas intresse av att arbeta mer med att själv ta hand om sina fattiga, men den här typen av verksamhet är verkligen något vi skulle vilja stödja. Här bryter man fattigdom inte bara genom att ge barnen mat och utbildning. De får också en tro på att de själva kan påverka sina liv.
Kanske är det fler bloggläsare som skulle vilja stödja detta arbete? Kontakta oss gärna i så fall på alla@ekhemmanet.se
Det finns t ex drömmar om att starta ett bibliotek, datorundervisning samt att kunna öka lärarkåren för att kunna fortsätta ta in fler elever.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
…jag är inte tillräckligt smart, det gick inte… vi får lösa hur jag kan stötta när vi ses! För jag vill!
kram, Helén
… så bra!!! Det klart jag vill stötta…
kram, Helén
Känns konstigt att läsa er blogg när det var ett tag sen sist, varannan dag sorg, brand och olycka, varannan dag sol, hav och semester. Fast det mest hoppfulla var det här om skolan i slummen, så mycket lättare att orka tänka på fattigdomen och orättvisorna när man får ett exempel på att någon försöker göra något åt allt elände. Det är liksom först då man själv kan fatta mod och försöka göra något också. Ha det bra, längtar efter er! /Johanna