– Älka dej mamma!
Så sa en liten gosse i telefonen till mig.
För fyra månader sedan hade vi inte ens träffats, och nu får jag höra dessa härliga ord (visserligen som ett eko av mina egna ord – men ett ljuvligt eko). Det är omtumlande och fantastiskt att bli mamma till en 2-åring som kan berätta om sin kärlek också med ord!
Vi har nyss lagt på luren och längtan är stor efter älskad make och son. Men det går att stå ut, för jag hade inte velat avstå från gårdagens avsked. Det var tungt och fullt av tårar. Men jag är också full av tacksamhet över vad min pappa fick betyda för mig och för andra. Och tacksam över vad mamma och lillasyster och många, många andra släktingar och vänner fortfarande får betyda. Så många minnen kommer fram en sån här gång, och jag inser (på nytt) att jag är lyckligt lottad som redan från start har varit omgiven av så mycket kärlek. Som barn och fortfarande, nu när jag själv får förmånen att – tillsammans med M – omsluta mina egna barn med kärlek.
