Ikväll har jag pratat med två av våra ungdomar i kyrkan hemma som nu befinner sig i Kenya på olika uppdrag! Och plötsligt är jag inte själv ungdom längre (vilket jag fortfarande rätt ofta luras att tro att jag är)- men otroligt glad att få besök imorgon förmiddag av unga kompisar hemifrån. Kyrkan är för övrigt en unik plats för umgänge med människor i olika åldrar – och det berikar livet mycket.

Att familjen är berikad med en liten person i tvåårsåldern är mycket tydligt emellanåt. Ambros är rätt mammig (och var det redan innan jag började resa iväg) och kan vissa gånger protestera genom att kasta saker om vi bestämmer nåt som han inte håller med om. Till exempel att mamma ska gå och jobba några timmar eller gå på toaletten någon minut. Som adoptivförälder är det lätt att bli nojig över anknytningen, och det trots att det inte råder nåt som helst tvivel om att Ambros är trygg med både pappa och mamma. Därför var det intressant att googla lite på mammighet och inse hur många 2-åringar som beter sig just så här. Fast Anna Wahlgren som dök upp som en träff hävdade att mammigheten sitter hos mamman och inte hos barnet. Jag är nog inte så ofta överens med henne, men kanske det ligger nåt litet i det…

Igår var Esther här och lekte några timmar och ljudnivån var emellanåt hög när de två 2,5-åringarna försökte vinna olika kamper över varann. Men så vissa stunder satt de där och var helt ljuvliga mot varandra. Just som barn i den åldern brukar vara. Det är skönt att se att åren på barnhemmen har resulterat i till synes helt vanliga tvååringar. Vanliga men ovanligt fantastiska!
Här är en bild med dålig kvalitet bildmässigt eftersom jag tog den på långt håll, i smyg, när Esther och Ambros för ett ögonblick var helt sams och satt och läste en bok för varandra.

Ellentin har varit lika hängig idag, men vi hoppas att medicinen ska börja hjälpa fort, för imorgon åker vi på en efterlängtad resa med familjen Sörling. Vi ska få se Ambros och Primus “rätta” barnhem, och till och med kosta på oss att bo på hotell. Det här blir en upplevelse som vi kommer bära med oss. Hängigheten gav vika en stund när det ringde på dörren ikväll och vi fick post: två paket som gav både glädje och god smak i munnen! Tack Gunnel & Bosse och familjen Uddling som gav kvällen guldkant!