I maj 1993 antogs en konvention i Haag om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. I april 1997 utfärdades “Lag (1997:191) med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner“. Kenya skrev under konventionen 2007 och samarbetet med svenska adoptionsorganisationer startade. Idag kommer den första svenska familjen som adopterat enligt de nya bestämmelserna, Duveskogs, hem till Sverige med sin Esther! Det känns som ett stort framsteg!

Jag har en favorit i Ronny Eriksson och han sa en gång i en föreställning inför EU-inträdet om tveksamheten att “gå med”, typ:

– Vi är ju så få, bara nio miljoner, mot resten av Europa, de är ju så många fler, hur ska vi kunna påverka där?

Han replikerade på sig själv:

– Men vi är ju nio miljoner SVENSKAR, då måste de ju förstå!

Det är en ganska förhärskande mentalitet tycker jag – i Sverige mot världen – som svensk vet man bäst. Ett exempel på det är Skatteverkets beteende när Duveskogs skulle få svenskt personnummer till sin Esther för att kunna få pass och åka hem. I beskedet från Skatteverket sades att det inte framgick av adoptionsbeslutet att det fattats enligt Haagkonventionen. Därför kunde Esther inte få något personnummer! Det räckte alltså inte att Kenya skrivit på konventionen, de måste meddela beslutet på för Skatteverket korrekt blankett. Vi är ju SVENSKAR!

Jag satte mig inte in i detalj hur det löstes, många turer blev det och jag tror att det var från Adoptionscentrum man lyckades övertyga Skatteverket så småningom. Och idag kommer Esther som sagt hem med sin familj, som svensk.