Utanför grindarna här vid våra lägenheter går Bamboo lane i en backe upp till en ganska trafikerad väg, Riara road. På Bamboo lane kör det bara bilar som ska till lägenheterna samt två grannar på andra sidan. Det är alltså inte så mycket trafik. Dessutom är trottoaren lite trasig och mitt i backen står ett träd så det är lättare att gå på vägen. Men Ambros påpekar alltid “Akta pappa! Bilar!” även om det alltså inte kommer någon, och det är ju klokt att gå på trottoaren så när Ambros är med så gör vi det.

Idag gick vi nerför Bamboo lane hela familjen. Ambros gick sist och noterade att hela resten av hans slarviga familj inte gick på trottoaren. Då stannade han och ropade medan fingret hötte: “Elltin! Mamma! Pappa! Akta bilar!”. Han lät med rätta riktigt förargad, men vi kunde ändå inte låta bli att le. Fast vi fogade oss och klev upp på trottoaren.

Ambros provar ganska ofta gränser med oss. En av hans favoriter som han märker gör oss arga är att åka baklänges ner i toaletten så att han bara hänger i armhålorna och knävecken – doppar alltså rumpan nästan i vattnet. Första gången sa jag till att han inte ska göra så och det triggar hans behov av att fortsätta. När jag efter tre gånger säger till på skarpen och blir arg så skrattar han och fogar sig inte.

Men småningom tror jag Ambros inser att det är ett obekvämt och ohygieniskt sätt att uträtta sina behov på, och inser han det inte snart så växer han ju. Då går det inte att med lätthet prestera en sådan övning.

Dessutom finns det andra saker att bli arg för i vår värld, men intressant att en kille på två år och åtta månader lätt hittar argknappar också.