Känslorna var starka, främst hos tioåringarna, när vi kramade och vinkade adjö till vännerna Carles ikväll. Så fantastiskt att de gjorde den här resan till oss.
Det är oerhört värdefullt att det finns några nära vänner och släktingar som har delat en stund av vår viktiga tid här i Kenya. Men nu har vi – så vitt vi vet – inga fler besök att vänta, och det i kombination med att vi inte vet när vi kommer hem gör det lite tungt…. Att det just idag reser hem en (italiensk) familj som har varit i Kenya i drygt ett år bidrar till en del mörka tankar. Men ändå försöker vi tänka att det där hör till extrema undantag för att hålla hoppet uppe om en sommar hemma. Och då helst sommaren 2009.
Idag är det för övrigt fem månader sen vi kom hit….

Den sista förmiddagen med kära vännerna tillbringade vi i Nairobi National Park. Besöket i Shimba Hills nära Mombasa bjöd på fantastiskt vacker utsikt men knappt ett enda djur pga hettan, men idag frotterade vi oss med zebror och giraffer. Till och med en noshörning fick vi se – på långt håll.

Nu ska vi försöka hitta på fler roliga saker framöver för att bota hemlängtan som kom när vännerna reste. Om det är nån av våra släktingar eller vänner som vill hjälpa till med botandet genom komma på spontanresa till Kenya så säger vi KARIBUNI!

Den uppmärksamme noterar förmodligen att bilderna kommer i fel ordning. Det blir tvärtom efter uppladdning – och jag glömmer alltid det….