Vi har väl alla våra fobier, eller åtminstone aversioner. Den här resan innebär träning i möten med några av familjens fobier, t ex att svälja stora tabletter eller att konfronteras med otäcka kryp.
Min åkomma kallas emetofobi på krångelspråk. Jag fick idag en mycket oönskad fobiträning när jag efter ett lördagsarbetspass åt intervjulunch med Mikaela. Mycket trevligt och gott, men spenat- och fetaostpajen gick från mycket god till oaptitlig när jag var tvungen att bevittna hur en av de andra gästerna rusade iväg från sitt bord och kaskadkräktes innan han hade hunnit ur lunchätarnas åsyn.
Såna bilder gillar inte emetofober att ha på näthinnan, och utan att överdriva har jag mått småilla hela dagen efter det.
Här kommer en finare bild på en hand tillhörande en just nu trött gosse. Hans syster har ökat på familjen Anderssons barnaskara och är ute på äventyr med dem.