Som sagt, välkomna nytillströmmade danska läsare. De trevliga breven från Danmark har min man – skåneättlingen – fått översätta för mig. Själv har jag ett litet dansktrauma från mina tidiga tonår när jag var på ett skandinaviskt läger i Århus och delade rum med en danska. Jag förstod ingenting hon sa, och ringde hem till pappa och grät. Trots det tänker jag i vanliga fall inte alls på detta minne när jag tänker på Danmark, utan snarare på filmupplevelser. Susanne Biers strålande verk, Mordkommissionen (vars danska namn jag omöjligt kan lära mig)och inte minst de fantastiska danska vardagslivsdokumentärerna. Exempelvis När storken sviker – om just adoption.

Vår blogg är kanske också lite svår att tyda, eller åtminstone svår att söka i, så för nya läsare lägger jag här in en länk till första mötet med vår efterlängtade son och lillebror.
Säkerligen finns det i Danmark lika många tveksamma som i Sverige när det gäller den långa vistelsen som adoption från Kenya innebär. Denna länk leder till ett tidigare inlägg som förhoppningsvis kan så några frön till hur man kan göra en sån här resa möjlig.

PS. Maken fick sätta rubriken – jag kan som sagt aldrig lära mig det….