Det kom en fråga om hur varmt det är i Nairobi nu. Och svaret är väl egentligen att vi har dålig koll på det trots att det sitter en ClasOhlson-termometer här på balkongen. Jag kikar väl på den då….. Hoppsan! Varmare än väntat: Nu visar den 22 grader när klockan passerat 20. Vissa stunder känns det som en halvsval svensk sommar, men idag när Ambros och Primus lekte flera timmar på svenska skolan var det högsommar igen. Jag glömde solkräm och är lite för röd om nosen. Annars har solskyddsfaktor 45 som arbetskamraterna skickade med använts så flitigt att den är slut.

För att ha haft sommar i snart ett halvår är vi inte särskilt solbrända, så vi kan inte förneka att vi är muzungos (vita). Om vi nu hade trott det så fick vi ett tydligt bevis på det i helgen. Under en av måltiderna på hotellet kom en kvinna fram till oss och ställde den fråga som vi vet att flera av de andra adoptivföräldrarna har fått.
– “Hur kan ni som är så ljusa ha fått ett så mörkt barn?”
Och vi svarade inte det som låg närmast till hands (eftersom man inte bör fråga folk om de är dumma i huvudet, eller “döm i hövve” som vi säger i Sundsvall) utan förklarade vad adoption är. Trots att hittebarn hemskt nog hör till vardagligheterna här så är kunskapen om adoption ruskigt dålig. Little Angels arbetar för att öka kunskapen och öppenheten när det gäller adoption. Eftersom de kenyaner som adopterar fortfarande (tyvärr) kan välja barn – och därmed välja ett mycket litet – på barnhemmet så går det faktiskt att fejka en graviditet och hålla adoptionen hemlig.
Den här kvinnan på hotellet kom tillbaka en kort stund senare och bad om namnet på barnhemmet eftersom hon skulle kunna tänka sig att ta hand om “kanske tre barn”. smiley Såna gånger är jag glad över de gedigna utredningarna som förhoppningsvis väcker både kunskap och insikt – och i annat fall sållar bort dem som kanske ska ägna sig åt annat än just adoption.