Visst händer det ibland att vi funderar över hur Ambros kommer att bli bemött som svart i ett i emellanåt främlingsfientligt samhälle och i princip helvitt bostadsområde. Ambros är svart. Läs gärna vår integrationsministers debattartikel om varför ett annat ord inte bör användas. Tyvärr används det fortfarande alltför utbrett med bortförklaringen att jag menar inget illa med det. En förklaring som jag inte alls begriper. Oavsett min egen åsikt om ett ords laddning kan jag såra människor genom att använda det. Varför då inte våga utveckla mitt språk lite?
Den återkommande tanken när vi reflekterar över om Ambros hudfärg gör att han kommer bli utsatt för ledsamheter, är att vi vill försöka hjälpa Ambros – liksom storasyster – att bli en trygg person som vet att han är värdefull och älskad oavsett vad andra säger eller gör. Inte det lättaste, och förmodligen varje sund förälders önskan.
Åter till rubriken. Är främlingsfientlighet egentligen inget annat än rädsla? Häromdagen när vi var i centrala Nairobi slog det mig vilken skillnad det var jämfört med när vi för första gången besökte staden i november. Då var det nästan läskigt att gå omkring där. Människor och gator såg hotfulla ut. Nu var det välbekant och inte otäckt att gå på exakt samma gata. Skillnaden fanns inuti mig själv. Jag kände igen mig och behövde inte vara rädd.

Vi människor har fördomar och åsikter om mycket. Till exempel om mat. Min branschorganisation inom yrket heter Kost och näring, och jag är en stolt medlem av avdelning 614. Vi har mycket trevligt ihop och planeringen och genomförandet av en rikskonferens i september i fjol var en riktig höjdpunkt. Vår riksordförande har nyligen skrivit en annan debattartikel som jag kan skriva under på.

På den där promenaden i Nairobi hade vi med oss Mikaela (eller Eja som Ambros kallar henne) som har följt oss under nio veckor för sitt examensarbete inom bildjournalist. En härlig bekantskap som vi nu önskar lycka till under slutklämmen på utbildningen. Mikaelas tid i Kenya kommer finnas med i form av några bilder i en utställning i Gamla stan i Stockholm i juni.
Här kommer dock några amatörbilder istället. En på en ung läsare av tidningen Näringsvärt och en på nyanlända familjen Nilson – en till härlig bekantskap – som vi fick träffa härhemma nu ikväll. Mindre än ett dygn innan de ska träffa sin son och lillebror. Tänk vilken dag de har framför sig!