En bild från dagen i november då vi blev fyra i familjen. Tiden går och står alldeles stilla på samma gång. På just det här sättet kan vi mysa också idag. Tacksamheten är stor över att vår pojke så självklart var vår son och lillebror så fort vi möttes. Ändå är han inte det än, och jag är trött på att ha tålamod! Tålamod och pengar skulle det vara bra att ha obegränsat av på en sån här resa. En resa som började när vi för närmare åtta år sedan började längta efter ett syskon till Ellentin. En slingrig resa som passerade ett för stort antal IVF-behandlingar som kostade både kraft och kosing. Ändå kan jag inte ångra nåt. För om vi inte hade gått just den här krångliga vägen så skulle vi inte ha hamnat här.
Det var hit vi skulle.
Men nu är vi färdiga här!
Vi har växt nära som familj, vi har lärt känna ovärderliga delar av vår pojkes första land, vi har fått vänner för livet och fått förmånen att längta. Vi har gått igenom utedning efter utredning och har fått se fina rapporter som säger tummen upp till oss som föräldrar. Och så hänger allt på en sketen domstolstid! Det här med adoption är en korruptionsfri verksamhet – tyvärr verkar det vara synonymt med superineffektiv verksamhet. Och ju långsammare det blir desto färre kommer kunna tänka sig att adoptera från Kenya och desto fler barn förblir föräldrarlösa. Och får aldrig kalla nån för mamma.
Jag har lust att gråta men nöjer mig med att titta på regnet som vräker ner utanför caféet där jag sitter. Ännu en dyr kopp kaffe. Det är väl sånt vi borde snåla in på om vi ska sitta fast här i flera månader till. Men det har vi inte lust med, så istället har vi börjat spåna på andra möjliga inkomstkällor. Försöka tjäna reklampengar på bloggen? Eller ta betalt av bloggläsare; kan det vara nåt? Om alla 248 som var inne igår betalar en femma var om dagen. En rätt rejäl månadslön. Men å andra sidan skulle ju antalet läsare då minska till en handfull så vi får nog hitta på nåt annat. Sälja jultidningar? Det är väl dags för det snart – och här är man garanterat ensam om man springer runt och säljer för Jultidningsförlaget/Semic. Varför jag skulle välja just det förlaget ser ni på länken. Tyvärr dåligt med royalty, så sälja tidningar är nog ändå mer lukrativt.
Tycker ni att jag har svamlat färdigt för idag? Det tycker jag!
Vännen igen!!! Vilken skön bild!!!… full av liv och glädje… vilket ni har! Minns det och lev för det! Vänta inte med att leva och njuta tills ni kommer till sverige… mitt i all väntan, låt väntan va och njut att ni har varann’ … vackra kenya, goda frukter, sköna värmen, härliga vänner, hel familj, egen vardag där tiden står still (för hur ofta gör den det här hemma?) …
jaja, ett försök till uppmuntran och eftertanke…
kram, Helén
kram
Vännen!!!!!!!!!!!!! DU är fantastisk på tankar och få ner de i härliga formuleringar!!!!!!!!!! (Erik gick förbi och hälsar så gott!) … vilken skatt! och vilken skatt att ha 2 barn… ber att ni ska få mer tålamod och mer pengar! och att idiotmänskan ska bli lite mänskligare och strunta i prestige och maktoch bara säga -självklart tar vi 12 juni!… Gud nu får du visa lite makt och ändra på de där stelnissarna!!! Men annars så håller jag med Lena, ta lite kosing av oss… det skulle väl va smart… va har ni för konto?!
stora kramar
Helén… som håller på få tillbaka kraft efter alla jobb…
Jag skulle inte sluta följa er blogg. Se till att tjäna lite pengar på oss som läser, det går ju till välgörande ändamål. Var inte så Svensk utan gör oss en tjänst att få bidra. Ta hand om er alla fyra. Kram Lena
Vi hjälper gärna till med en liten bäck.. åtminstonde ett par droppar :)Kram!
Hej goa vänner! Ännu mer sorg över att ni inte får komma hem snart. Jag håller med FÖRSLAGET i det första inlägget. Gick och tänkte på samma sak nyss. Är det möjligt att ni kan starta ett pl/bagiro eller? Vi är många som vill hjälpa er!!!!!!!! Kramar i massor till er från Ulrika
Skickar kramar och tankar från oss. Vi har haft en helt annan resa än ni till våra barn, men det var hinder som också kändes helt “oövervinnerliga” under vår domstolsprocess. Fördröjningar vi inte kunde råda över och långsamma domare…men det ordnade sig på oväntat sätt. Med dessa ord önskar vi er tro, hopp och kärlek.
Du är gullig du, Maria! Känns lite svårt dock med tanke på att vi – trots den speciella situationen – har det miljoner gånger bättre än alla grannarna i världens största slumområde. Men om vi tvingas vara kvar i höst kanske vi kan be nån ordna en välgörenhetsgala för fattiga Hemmanetbarn i Afrika. 😉
Vi har f ö redan stor tacksamhet och kärlek till några donatorer som här får några extra KRAMAR!
Förslag: Ordna med plusgiro/bankgiro så kan folk som vill stödja er ekonomiskt. Jag tror att det är många som skulle vilja hjälpa till. Vissa kan ge mer, andra kan ge mindre. Men många bäckar små…