Känsliga ögon med siktet inställt på kenyaadoption bör kanske inte läsa detta…..
…för idag har det varit en tung dag. Kanske till viss del beroende på för lite sömn för min del. Längtan efter att få komma hem som hel familj är så stor just nu att det är oerhört svårt att glädjas åt det sköna liv vi faktiskt har här. Skönt men fel. Signaler om att det finns risk för att domstolstiderna blir ännu färre framöver gjorde inte saken bättre.
Vissa skulle kanske kalla detta lyxproblem. Det är ingen mänsklig rättighet att få barn. Vi svälter inte. Vi har tak över huvudet och får vara tillsammans som familj. Men det är inte här vi vill vara just nu. Jag tror det är ofriheten som är svår att hantera. Att vi verkligen inte FÅR lämna Kenya med Ambros eftersom han i juridisk mening inte är vårt barn. Det gör ont. Vi kommer aldrig nånsin ångra denna resa, men risken att det drar ut på tiden många månader till är väldigt svår att hantera just nu. Just nu känns det som att det skulle kunna hända att någon (t ex undertecknad) någon gång skulle kunna få spunk och helt enkelt kidnappa hem sitt barn.
Okej – vi ÄR pilotfamilj och har skrivit på att vi minsann ska finna oss i det mesta. Men detta är inte OK. Att resa iväg i tron att det ska ta 4-6 månader och sedan hamna i ett läge när det mer lutar åt 10-12 känns inte OK. Det sliter på oss. Inte bara på ekonomin, utan på oss. Det hindrar våra barn, både syskonen och de nyfådda, att vara HEMMA med dem som vill vara dem nära. Det sliter att – som jag – förlora en förälder men inte kunna välja att resa hem med sin familj. Kenyas rättsväsende är på intet sätt redo för internationella adoptioner trots att det har pågått i flera år redan. De nationella adoptionsprocesserna pågår i åratal (då familjerna inte får lämna Kenya med barnet!) och fasan är att även de internationella processerna blir så långdragna. I alla andra led jobbar man professionellt och med barnens bästa i fokus, men domstolen verkar ha missat vad allt detta handlar om. Så just i detta nu kan jag inte rekommendera någon att adoptera från Kenya om man inte redan från början ställer in sig på att vara borta ett år. Och hur många kan det?
Jag är arg. Jag är ledsen. Jag vill åka hem med min familj!
