Caroline på Little Angels gjorde sitt andra hembesök hos oss 11 december. En av hennes frågor den gången förstod vi inte så vi fick fråga vad det betydde. Frågan var “Is he throwing tantrums?” (Throw a party hade jag hört och tupperwareparty är ju ofta tanter i ett rum, men det är inte vad det betyder.)

Förklaringen vi fick på throw tantrum var typ “få arga mer eller mindre långa skrikutbrott”. Det hade vi inte upplevt hos Ambros under den första månaden. Hos mig själv försöker jag hålla tillbaka den typen av beteende, känner inte att jag har fördelar av det.

Idag hade jag Primus och Ambros lekandes hemma medan Fredrik och Cissi var i advokatärenden. När de kom tillbaka gick vi till Java för lunch. Sedan in på köpcentrat och bokhandeln. Mitt tålamod var väl inte det bästa och grabbarna for runt även därinne. När Ambros trots tre tydliga tillsägelser ändå måste klättra på bokhyllorna och böcker och CD-ar ramlade ner så lyfte jag upp honom och sa att då går vi hem.

Då skrek och sparkade Ambros och gjorde sig svårburen tills vi kom hem (sjuminuterspromenad) och därefter ytterligare tio minuter. Tantrum.

Nu sover pojken fridfullt. Han har (tillfälligt?) slutat använda sitt pekfinger som sugfinger när han ska sova så hans “bula” på fingret börjar torka ut – framsteg!

Imorgon ska vi vara på ambassaden 07.30, så snart hägrar sängen.