..men jag börjar med hemkomsten.
Det fanns hela helgen en liten orosklump i magen över hur Ambros skulle reagera på att inte hela familjen var samlad, eller snarare på att jag var borta. Därför var det en lättnad både att få SMS-besked av älskade maken att han mådde prima och var nöjd med att få veta att vi skulle komma hem tomorrow. Det är praktiskt att tomorrow är ett flytande begrepp här i Kenya med den ungefärliga betydelsen ”en annan dag än denna”. Det var också väldigt skönt att komma hem till en glad och sprallig kille som var precis som innan vi reste. En bekräftelse på att han nu är trygg att han har oss även om vi försvinner ett tag. Väldigt skönt också med tanke på den ofrivilliga resa som äger rum nästa vecka.
Jag som alltid drömmer om att vinna lyxvinster genom slogans och motiveringar drog verkligen en vinstlott på julbasaren när jag vann en helg på http://www.breezes-zanzibar.com/
Förlusten och sorgen blev ännu overkligare när vi kom till detta sagolika ställe, även om pappa fanns med i tankar och samtal mest hela tiden. Vilken plats! Som ett SPA i fulländning! Jag önskar att jag kunde bli en rik författare snart så att vi med säkerhet har chans att återvända!
Apropå författande: idag har vi varit på Karen Blixen muséet och njutit av god lunch i “hennes” tjusiga Coffeegarden. Nu blir det till att både se och läsa Out of Africa.
Vilka fina bilder på er goa tjejer och på den sagolikt vackra omgivningen! Kanske var det också riktigt mysigt att få ha pappa Mattias alldeles för sig själv ett litet tag..
Kram Åsa
Åh… så fantastiskt… att Ambros var så nöjd! Heeela tiden!!! Hurra för trygghet och kärlek!!! Men också så fantastiskt ni verkar haft!!!! Får försöka hitta några bra gig’s så pengarna rullar in, så kan jag få se detta fantastiska ställe. Vi var iochförsig också på zanzibar -90 tror jag, men inte på nåt lyxigt spa… och såna vill jag gärna uppsöka:) Gärna med dej vännen!
Stor kram till kraftsamlingen som väntar… för hela familjen!
Helén
Åh va härligt det verkar, det var er väl unnat.
Tänker på er./ Maj-Lis.
Vilka kontraster! Skolan i slummen och resorten på stranden. Kontrasterna blir verkligen påtagliga i ett sådant land. Men det är precis så världen är. Välkomna hem – ni som snart är på väg! Får vi ses?
vi tänker på er i er sorg efter älskad pappa,man o morfar. kram! marianne o elon
Nä – lillasyster ska inte behöva bära pennor, hon ska bara följa med och njuta och låta män med fotsida vita klänningar och guldhattar bära!
Tyvärr ser det inte så ljust ut med rikedomen, men vi kan ju börja med spargris istället….
Åh vad härligt det ser ut – jag förstår att ni har njutit. Ja jag hoppas också att du blir en rik författare, behöver du någon som bär dina pennor och din dator när du åker på resort på Zanzibar så vet du att jag ställer upp. Härligt också att det gått fint för grabbarna Ekhem – men så är det ju med bra karlar, de reder sig själva 🙂