Hej och karibuni

Ellentin (och jag) har ärvt Mattias förkylning, så nu hoppas vi att det som ömmar i hals och huvud ska ge sig av före fredag med hjälp av en vilodag och te med mjölk och honung. Eller om vi hittar på nån annan kuckelimuckmedicin….

Katten Nelson har fått sin allra bästa medicin: en retreat i Lubban! Hon är personlighetsförändrad! Den sista månaden på Hemmanet var hon helt galen om nätterna. Spann och åt och var trevlig som vanligt, men TOKSKREK – främst om nätterna – med ett avgrundsjam som lät som om det betydde “Var äääääääär ni?” “Det är syyyyyyyynd om mig!” Och så kom hon hit till stugan och blev som en helt annan katt! Bara spinner, myser och är en fröjd om nätterna!

Om en vecka är vi inne på vår andra dag med Ambros! Vi ska alltså möta honom den 10/11 första gången (och inte den 8:e som vi fick veta först). Nån gång på eftermiddagen blir det – för att svara på frågan från syd.

Vad det är härligt med vänner! Ni som skriver och läser här t ex.

Hittills har elva vänner meddelat att de nog kommer och “avskedar” oss på Arlanda på torsdag. Helt fantastiskt! Är det nån som har Arlanda-kontakter som kan ordna ett gratis VIP-rum eller en helbokad restaurang åt oss?

I onsdags kom det snö som ännu ligger kvar och har utökats med mer. Ellentin gjorde en snögubbe och Cecilia fångade några rosor.

I Nairobi är det cirka 25 grader varmt.

Nu har vi överlämnat hus och nycklar till våra trevliga hyresgäster!
Mattias är kanonförkyld och vi båda rejält trötta efter intensiva städar- och packardagar. Så nu har vi liksom Ellentin och katten Nelson checkat in på “pensionat Lubban” där vi ska samla kraft inför resan!

Idag arbetade jag sista dagen och hade lyckats städa rejält även på kontoret! Kommande vecka blir det till att strukturera packning och ordna med andra reseförberedelser.

Ska bli skönt att sova!

Hoppas att det inte finns nån lag om att man måste skriva bara glada inlägg.

Ibland går musten ur… som när det i början på veckan visade sig att visumansökan legat orörd för att vi inte hade förstått att vi skulle betala före. Ännu mer mustslut när jag idag fick veta betalningen som lämnade vårt konto i tisdags fortfarande inte nått Kenyas ambassads konto! Återstår att se om vi är utan både visum och pass när det är dags att åka.

Och så hela flyttstöket som inte verkar ha nån ände.
Kan nån lyfta mig till den 8 november när vi har fått träffa vår längtanskille….
Längtanstösen är hos mormor just nu och darlingen på jobbpartaj; ståupp med bla David Batra som jag skickade min roman till efter hans Sommarprat om barnalängtan. Undrar om han har läst den…..