Idag var det dags för läkarbesök – det som kallas second opinion. Under hela barnhemsvistelsen görs regelbundna läkarbesök och vaccinationer. När en familj ska adoptera så får man ansvar för att ta barnet till en läkare för att få ett hälsoutlåtande som inte kan vara påverkat av barnhemmet. Barnhemmet låter inte föräldrar påbörja fosterperioden på 90 dagar förrän en läkare genomfört en second opinion.
Vi kom till barnhemmet vid halvtiotiden, lekte lite med Ambros och de andra barnen som vi börjat känna lite nu. Vore ju jättekul om någon av dem kommer till svenska familjer framöver; Ben som knappt kan gå och är en riktig filmare men en hejare på att sparka boll, Doug som kommer och varje gång ska kolla upp ryggsäcken och “prutta” med tungan och ofta tjuvbits, Ken som är ålder- och ordningsman eller Regina som har heltjusiga flätor och är den av tjejerna som styr upp de yngre. Vi får väl se…
Vi gick utanför barnhemmets grindar för att vänta på Sam från Little Angels som skulle köra oss till S:t Gertrude’s children hospital. Under tiden tog vi lite kort som jag med lätthet gjort om till typiska “stackars-afrika-barn-bilder”. Förstå min ironi: jag tror att mycket rapportering, föreställningar hos folk och det man ofta ser från Afrika är misär och fattigdom. Självklart finns det sånt, men det finns mycket annat också! Det är ganska lätt att åstadkomma en uppfattning med en bild. Som denna:
Blog ImageBarnfängelse! – kanske är en tanke.
I själva verket stod de här tre gossarna och fascinerades av världen utanför barnhemsgrinden och sa de hittills oftast hörda barnhemsorden: Akah! Akah! Akah! = a car! a car! a car! = en bil! en bil! en bil!
Vakten Hezekiel (som jobbar kl 06-18, 26 dagar per månad) håller koll på att ingen obehörig tar sig in, och när vi tar med oss Ambros måste vi ha ett “gate-pass” från en behörig sköterska som intygar att han får lämna området.
Blog ImageSam kom och vi åkte mot sjukhuset. Trafiken är ofta igenproppad och det tog 45 minuter att komma fram. Det innebar att vi var 20 minuter sena till den avtalade tiden, men vi fick ändå vänta ytterligare nästan två timmar innan det blev vår tur.
Ambros höll sig väldigt tätt till oss hela tiden och ville inte göra något som läkaren uppmanade honom till: svara på tilltal, gå, visa att han förstod några ord. Som en vanlig tvååring alltså 🙂 Han satt bara i Cecilias knä med pekfingret i munnen.
Läkaren hittade inga sjukdomar så vi fick gå.
Sam, som skjutsat oss, sa att vi inte skulle låta oss luras av folk som ville hyra ut säng för 1250 KES/månad och körde oss till ett ställe där vi handlade en ny och bättre säng för 6990 KES – alltså en månadskostnad på max 1165 KES. (Den säljer vi till hyresvärden för 10000 när vi flyttar 😉
Blog Image
När vi kom åter till barnhemmet så sa de att läkaren – som är den som kan skriva ut barnen – ännu inte kommit. Om hon kom så skulle hon skriva ut Ambros så att vi får ta hem honom helt imorrn. Om hon inte kom så kommer han att bli utskriven på måndag. Vi får veta imorrn hur det blir. Vi hoppas…