Hej och karibuni

Idag var det dags för läkarbesök – det som kallas second opinion. Under hela barnhemsvistelsen görs regelbundna läkarbesök och vaccinationer. När en familj ska adoptera så får man ansvar för att ta barnet till en läkare för att få ett hälsoutlåtande som inte kan vara påverkat av barnhemmet. Barnhemmet låter inte föräldrar påbörja fosterperioden på 90 dagar förrän en läkare genomfört en second opinion.
Vi kom till barnhemmet vid halvtiotiden, lekte lite med Ambros och de andra barnen som vi börjat känna lite nu. Vore ju jättekul om någon av dem kommer till svenska familjer framöver; Ben som knappt kan gå och är en riktig filmare men en hejare på att sparka boll, Doug som kommer och varje gång ska kolla upp ryggsäcken och “prutta” med tungan och ofta tjuvbits, Ken som är ålder- och ordningsman eller Regina som har heltjusiga flätor och är den av tjejerna som styr upp de yngre. Vi får väl se…
Vi gick utanför barnhemmets grindar för att vänta på Sam från Little Angels som skulle köra oss till S:t Gertrude’s children hospital. Under tiden tog vi lite kort som jag med lätthet gjort om till typiska “stackars-afrika-barn-bilder”. Förstå min ironi: jag tror att mycket rapportering, föreställningar hos folk och det man ofta ser från Afrika är misär och fattigdom. Självklart finns det sånt, men det finns mycket annat också! Det är ganska lätt att åstadkomma en uppfattning med en bild. Som denna:
Barnfängelse! – kanske är en tanke.
I själva verket stod de här tre gossarna och fascinerades av världen utanför barnhemsgrinden och sa de hittills oftast hörda barnhemsorden: Akah! Akah! Akah! = a car! a car! a car! = en bil! en bil! en bil!
Vakten Hezekiel (som jobbar kl 06-18, 26 dagar per månad) håller koll på att ingen obehörig tar sig in, och när vi tar med oss Ambros måste vi ha ett “gate-pass” från en behörig sköterska som intygar att han får lämna området.
Sam kom och vi åkte mot sjukhuset. Trafiken är ofta igenproppad och det tog 45 minuter att komma fram. Det innebar att vi var 20 minuter sena till den avtalade tiden, men vi fick ändå vänta ytterligare nästan två timmar innan det blev vår tur.
Ambros höll sig väldigt tätt till oss hela tiden och ville inte göra något som läkaren uppmanade honom till: svara på tilltal, gå, visa att han förstod några ord. Som en vanlig tvååring alltså 🙂 Han satt bara i Cecilias knä med pekfingret i munnen.
Läkaren hittade inga sjukdomar så vi fick gå.
Sam, som skjutsat oss, sa att vi inte skulle låta oss luras av folk som ville hyra ut säng för 1250 KES/månad och körde oss till ett ställe där vi handlade en ny och bättre säng för 6990 KES – alltså en månadskostnad på max 1165 KES. (Den säljer vi till hyresvärden för 10000 när vi flyttar 😉

När vi kom åter till barnhemmet så sa de att läkaren – som är den som kan skriva ut barnen – ännu inte kommit. Om hon kom så skulle hon skriva ut Ambros så att vi får ta hem honom helt imorrn. Om hon inte kom så kommer han att bli utskriven på måndag. Vi får veta imorrn hur det blir. Vi hoppas…

Vi har kanske inte sagt så mycket om vad vi äter?
Det blir lite spännande nya hittepårätter så gott som varje dag. Utom köttfärssåsen första dagen och så – FAKTISKT – exklusiva tortillas med köttfärs, tomat och avokado idag. (Köttfärsen var riktigt het, så du skulle ha varit här på Ngong road Douglas!) Tomat kostar 6,90 kr/kg och den stora avokadon kostade 2 kr. Tortillabrödet däremot var rejält mycket dyrare än ICA:s egna.
Vi bor väldigt nära ett mycket bra köpcenter med den gigantiska shoppen Nakumatt. Där lär vi oss efter hand hur man gör. T ex låta en anställd väga och prismärka frukt och grönt innan man går till kassan.

Sparsamma med de kronor (nja shilling…) vi har, handlar vi den billigaste sorten av allt vi kan hitta. Så till den milda grad (som Astrid Lindgren skulle ha uttryck det) att jag fick rensa riset rejält för att få bort alla stenar och skaldelar! Ellentin tyckte smaken var mysko så nästa risköp satsade vi några shilling till.

Köttfärs har det blivit och korvar som såg märkliga ut men smakade bra. När Ambros är här blir det dock än så länge vegetariskt eftersom det är vad de äter på barnhemmet. De äter ofta en grytaktig röra av kokt potatis, morot, grön matbanan kompletterat med linser, spagetti osv. När han var här igår gjorde jag pasta och en relish (som zimbabwevännerna kallar det) av oljefräst lök, tomat och spenat. Till mellanmål småbananer, papaya, morotsjuice, varm mjölk, kex osv.
Idag var vår gullegosse på restaurang för första gången och åt ris och grönsaker.

Tja, det var lite om maten. Vi återkommer! Kul att ni är med oss!