Jag har inte kollat statistiken på sistone men kanske det är färre som läser nu. I allafall färre som skriver kommentarer. Och vi tycker väldigt mycket om kommentarer för det gör det mer verkligt att vi skriver för riktiga, levande läsare där ute. Så…. nu har jag gått färdigt med håven
Det här är nog ett av våra rekordinlägg när det gäller kommentarer. Det var när Mattias frågade Vem är du? Gå gärna in och läs om intressanta människor som seglar förbi den här sidan. Eller gör ett eget avtryck.
Idag blev det textläsning ur söndagens texter istället för gudis (som jag vanvördigt lärde mig säga i Uppsala). Läs gärna kanonstället: Jesaja 42:1-4.
Familjen Sörling kom och både Primus och Ambros ser väldigt mycket fram emot att träffa varandra inför varje möte. Härligt att se och jag hoppas att de ska kunna vara vänner för livet trots att vi i verkligheten bor långt ifrån varandra. Här i Kenya är det en timmes promenad bara (om man är knappt två år) och kanske tjugo minuter om man går raskt med vuxensteg. Fast det gör vi sällan eftersom det är riktigt varmt.
Vi fortsatte pannkakskalasandet (2,5-årsdagar bör ju firas minst i dagarna tre) till lunch och gick sedan ut på gräsmattan och lekte, pratade, sov, solade, skuggade och hade det trivsamt. Ambros var inte den som sov, så nu ikväll har han varit riktigt trött och somnade nästan när vi skulle testa Skype med Njurundakusinerna. Det gick inte så bra idag så vi ska prova igen och hoppas på bättre linor. Eller vad det nu är pratet går igenom.
Häromdagen pratade vi med kära Hemma(net)vänner och med mormor har vi skajpat flera dagar i rad – och återigen: det är fantastiskt att det funkar! Men svårare än vanliga telefonsamtal eftersom det inte riktigt är givet vem som ska föra talan vid de två datorerna. Men vi kanske lär oss.
En oväntat händelse var när Ambros upprepade “Titta!Titta!” och vi så småningom kikade ner från fönstret. Där stod en ko vid ån rakt nedanför vårt hus. På utsidan av muren och elstängslet. Det visade sig vara en hel hjord med kossor som gick där och betade. Otippat i en storstad! Här kommer en bild på Ambros och kompisen som tittar på djuren. Passade utmärkt att det var just a cow – eftersom unge herr P kallar de flesta fyrfota djur för det 🙂
Hej!
Ann Ottestig här. Hette Tjernström förut och jag och Cissi har läst i parallellklass på högstadiet och umgicks då lite smått via en gemensam bekant – Ulrica. Hittade precis som någon annan här bloggen via ST-artikeln.
Jag är stor bloggkonsument och har ett femtontal bloggar som jag läser nästan varje dag. Er är en av dem. Beundrar ert flit och alla bilderna. Vet av egen erfarenhet (flera och inte så långlivade egna bloggförsök) att det är svårt att fylla en blogg så kontinuerligt och med så mycket innehåll =)
Isig och slaskkig hälsning från Njurunda!
Hej goa vänner!
Jag följer er på bloggen, men visst har det varit lite däligt med kommentarer från mig…förlåt! Det är så kul att läsa om allt ni företar er i er vardag. Vi följer er i tanken så ofta och tänder ljuset i lyktan som vi fått från er. Ljus som sprider sig ända till Kenya. Må så gott alla fyra.
Kram fr Ulrika m familj
Som stolt moster startar jag alltid dagen med att läsa bloggen – det är helskoj att få hänga med på era äventyr. Jag kommenterar dock väldigt sällan eftersom jag dels misslyckas med det oftast 🙂 och även har mycket kontakt på annat sätt med er. Nu prövar jag dock att få in en kommentar så att ni ser att jag varit här. Hopppas att vi kan Skypa med varandra en annan dag när Internet är på bättre humör – Njurundakusinerna längtar efter att få visa upp sig för Ambros 🙂 Hälsa Ellentin att hon är fantastiskt fin i sin nya frisyr! KRAMAR på er alla från hela gänget Olssons i Forsa
Hej Hopp!
Helt klart att det troligaste är att det bara är färre som kommenterar…Sol och färska hallon är lite “för mycket” för mig som visserligen inte är någon riktigt vintersportare…Men har hel och ganska ren kommit tillbaka från skidsemestern! Mer personliga kommentarer mailas 😉 Blev väldigt sugen på pannkaka…./Ulrica
Hej!
idag längtar jag efter att kunna komma över på en fika *ler*
här viner det i träden, det är grått och ett par grader plus..
snön smälte alltför snabbt undan till det här gråa..
vilken kul överraskning med kor! Det är typiskt en sån där sak man tänker “jaja” när barnen säger.. och så VAR det kor där:-))
kram på er
Monica R
Hej Cissi! När jag var i Sundsvall innan jul läste jag en artikel i ST som du skrivit från Kenya om att ni skulle adoptera Ambros, och nu har jag hittat er blogg på nätet! Vilken fantastisk fin händelse att ni får adoptera och att Ambros får komma till just er er- ni verkar vara en toppenfamilj.
Många kramar från Pia (som gick musikestestisk på Hedbergska du vet…). Jag har förresten också en blogg, en miljöblogg som heter http://www.piasmiljoblogg.blogspot.com Det är inga bilder på mej o familjen utan jag har liksom inriktat mej på miljön.
Hej
‘Jag följer er resa med stort intresse! Jag är mamma till en bio pojke som idag är 10 år och en adopterad pojke från Sydafrika som är 5 år idag och sist kom vår lilla tjej från Sydafrika. Hon är tre år idag! Ni har enhärlig tid framförer!
Hello hela gänget!
Vi kanske inte kommenterar så ofta men…vi kollar läget hos er MINST en gång per dag. Fantastiskt att få följa er familjs resa! Ser fram emot att höra mer i sommar ute i Lubba!
Kramar, Ekdahls + Kolle i Tullinge
vi följer eran resa med spänning, vi funderar på kenya när vi får vårat medgivande klart.. Lycka till!!
Hej på er. Jag skriver inte så många kommentarer eftersom vi har en ganska intensiv kontaktväxling, med mail, skype och telefon, för övrigt. Det första jag dock gör de dagar jag inte jobbar är att koppla upp er blogg. Jag kommer precis från först en promenad upp och runt Sidsjön och därefter söndagmiddag med Kerstin Kalte. Hon skickade massor av hälsningar till er alla. Kramar från mor/mormor/svärmor
Hej! Jag tror att rss-läsare kanske gör så att statistiken ser mindre ut än vad den nödvändigtvis är. Jag följer er varje dag med spänning, men med hjälp av google reader. Lycka till med allt i Kenya! 74mariachi.wordpress.com
Hej!
Jag är en adoptivförälder till tre Colombianer som följer er resa med spänning.
Lycka till.
Anette