Jag har inte kollat statistiken på sistone men kanske det är färre som läser nu. I allafall färre som skriver kommentarer. Och vi tycker väldigt mycket om kommentarer för det gör det mer verkligt att vi skriver för riktiga, levande läsare där ute. Så…. nu har jag gått färdigt med håven 
Det här är nog ett av våra rekordinlägg när det gäller kommentarer. Det var när Mattias frågade Vem är du? Gå gärna in och läs om intressanta människor som seglar förbi den här sidan. Eller gör ett eget avtryck.
Idag blev det textläsning ur söndagens texter istället för gudis (som jag vanvördigt lärde mig säga i Uppsala). Läs gärna kanonstället: Jesaja 42:1-4.
Familjen Sörling kom och både Primus och Ambros ser väldigt mycket fram emot att träffa varandra inför varje möte. Härligt att se och jag hoppas att de ska kunna vara vänner för livet trots att vi i verkligheten bor långt ifrån varandra. Här i Kenya är det en timmes promenad bara (om man är knappt två år) och kanske tjugo minuter om man går raskt med vuxensteg. Fast det gör vi sällan eftersom det är riktigt varmt.
Vi fortsatte pannkakskalasandet (2,5-årsdagar bör ju firas minst i dagarna tre) till lunch och gick sedan ut på gräsmattan och lekte, pratade, sov, solade, skuggade och hade det trivsamt. Ambros var inte den som sov, så nu ikväll har han varit riktigt trött och somnade nästan när vi skulle testa Skype med Njurundakusinerna. Det gick inte så bra idag så vi ska prova igen och hoppas på bättre linor. Eller vad det nu är pratet går igenom.
Häromdagen pratade vi med kära Hemma(net)vänner och med mormor har vi skajpat flera dagar i rad – och återigen: det är fantastiskt att det funkar! Men svårare än vanliga telefonsamtal eftersom det inte riktigt är givet vem som ska föra talan vid de två datorerna. Men vi kanske lär oss.
En oväntat händelse var när Ambros upprepade “Titta!Titta!” och vi så småningom kikade ner från fönstret. Där stod en ko vid ån rakt nedanför vårt hus. På utsidan av muren och elstängslet. Det visade sig vara en hel hjord med kossor som gick där och betade. Otippat i en storstad! Här kommer en bild på Ambros och kompisen som tittar på djuren. Passade utmärkt att det var just a cow – eftersom unge herr P kallar de flesta fyrfota djur för det 🙂
