Trots att Internet är en så pass ny uppfinning att jag var vuxen när det kom – så är det svårt att stå ut med att det inte fungerar. Sedan jul har uppkopplingen verkligen varit opålitlig, och nu när jag skriver detta gör jag det i Word och hoppas att ni kommer kunna läsa det nån gång.

För precis tio år sedan var det en liten flicka som skulle tillbringa sin sista natt i min mage och efter år av längtan skulle vi nästa morgon ta emot vårt första fantastiska barn. Med andra ord är det födelsedag imorgon! Och nu är vi här – och har fått ta emot ett barn till. På ett helt annat sätt – men lika stort! Tänk att kärleken inte är begränsad, utan växer vidare när det finns en till att älska.

Ambros har hjälpt mormor och mamma att göra hemlisar idag och vi ser fram emot att han imorgon ska få sjunga en av favoritsångerna för sin syster.

För övrigt var Mattias, Ambros och jag till vår advokat Leah idag. Vi fick se utkastet till adoptionsansökan som kommer att lämnas in när vi har gjort våra tre fosterfamiljsmånader. Leah trodde att vi skulle kunna få första tiden i rätten i slutet av februari. Eller i mars. Eller i bästa fall före påskstängningen. Vi har hört många exempel på att tider blir inställda eller att domarna får specialidéer som gör att man måste extra många gånger till rätten, så vi gissar inget om nån hemkomst ännu. Och försöker inte hoppas på nåt särskilt datum. Även om den äldste av oss skulle vilja använda sin redan betalda startplats i Vätternrundan. Och den yngste skulle behöva komma hem medan det är båtsäsong eftersom han har blivit lovad en vice kaptenspost i Affes regatta. Dessutom vore det mycket roligt att få vara med på kusin Filippas konfirmation. Så nog hoppas vi ändå….även om vi trivs och har det gott här just nu.

När vi åkte till advokaten gick mormor till skolan och fick se Ellentin öva akrobatik och sen följde hon med till syslöjden. Mormor och morgondagens födelsedagsbarn har gemensamt intresse och fallenhet för handarbete. Den fallenheten gick helt förbi mig, så det är inte bara arv och miljö som spelar in tydligen. Ambros har i alla fall ärvt tydliga egenskaper från sin moster och kusin Elias kan jag se 😉 Jag ser fram emot att de får träffas i verkligheten – och är glad att Internet funkade en liten stund igår så att de fick träffas via Skype.