Första april förra året fick vi besked att vi fick bli en av Adoptionscentrums pilotfamiljer för att adoptera från Kenya. Vi blev jätteglada och påbörjade arbetet med att samla papper och planera och fundera. Ganska snart kom vi på att Ellentins skolgång i Kenya inte skulle vara gratis, så Cissi skickade en fråga till kommunen om man kunde få bidrag, t ex flytta med en del av skolpengen för att betala skolavgiften. Men det gick inte. Motiveringen löd:
“Om en elev är ledig från skolan del av ett läsår så är vår uppfattning att
elevens hemskola har kvar sina kostnader. Av den anledningen så betalar vi
inte ut något bidrag.”
Trist tyckte vi, men fortsatte söka från åtta donationsfonder som kommunen förvaltar i hopp om att få bidrag till skolavgiften. Men det gick kommunflegma i ärendet och trots påminnelser och förfrågningar kom inga vettiga svar eller besked som tydde på att man hanterat våra ansökningar.
Strax innan vi åkte i november mejlade jag kommundirektören och sa att jag ville ha svar och hoppades han kunde påverka maskineriet. Hans svar samma dag ingav förhoppningar om snar handläggning.
Tre veckor senare hade inget hänt och jag efterlyste någon sorts information och ytterligare en vecka senare kom svaret att jag borde begära omprövning av fattade beslut om jag var missnöjd.
Jag svarade med att begära omprövning av kommunens ickehantering av ärendet så långt. Tre veckor senare, 22 december, svarade kommundirektören bl a:
“Jag ser ingen annan lösning än att vi prövar ärendet igen och tydligt
motiverar våra beslut oavsett om de är positiva eller negativa.”
Jag vädrade morgonluft och kände att ärendet var på rätt väg. Inget hördes under hela januari, så i måndags skickade jag ett mejl och frågade hur ärendet låg till.
Idag kom ett svar som är ett avslag på våra ansökningar som vi skickade i början på maj 2008. Sundsvall har inte kommit lika långt i sitt tänkande som Huddinge kommun. De betalar bidrag till skolgång för två elever vars föräldrar ska adoptera. Huddinge kommun är en klok kommun!
Jag skickade då detta brev till de två tjänstemän som hanterat ärendet sedan april, samt till kommundirektören.
“Hej
Jag har tagit del av och förstått beslutet. Men jag gillar det inte.
Som jag även nämnt tidigare tycker jag inte att det är acceptabelt att detta skulle behöva ta nästan 10 månader, att mejl efter mejl lämnas obesvarade och att det krävs att kommundirektören anmanar till agerande men att inte ens det hjälper.
Hoppas på att Sundsvalls kommun får till en vettig kommunikationspolicy i framtiden samt inser värdet av att barn får gå i skolan även när man tillfälligt bor utanför kommunen och landet, under hela vår frånvaro betalar vi ju fortfarande kommunalskatt.
Med en bedrövad övertygelse om att detta brev och hela ärendet oreflekterat går förbi ansvariga på Sundsvalls kommun.
Mattias Ekhem”
