…är livets gång, sjöng vi i kören nån gång på 80-talet.
Jag har nyss suttit på balkongen i gryningen med min mor. En kopp te och färsk ananas under hennes sista morgon hos oss. Det är avsked idag…
….och välkomst igår. Då kom Ambros och Ellentins faster Maria med vännen Malin. Också dem välkomnade Ambros snabbt och la till dem i gänget som får osynlig pannkaka ur hans hand. Den mest återkommande leken. Härligt att ännu en släkting fick möta vår prins. Och härligt för oss att få möta också.
Ibland mötas. Ibland skiljas. Ibland mötas igen. Ibland inte.
Så är livets gång.
Snart mötas vi igen – härligt att få mötas och kramas mycket och länge, det har jag saknat – även fast det är av en tråkig orsak så är jag väldigt glad över att få ha er nära mig i några dagar. Sedan skiljas vi igen men ni får mötas med er prins och prinsens pappa. När sedan en tid har gått får vi alla mötas – å jag får lära känna den lilla prinsen och ta igen alla Ellentin-kramar jag missat medan ni varit borta. Livet är fullt av möten och avsked – jag är glad för alla kärleksfulla möten vi haft i vår familj, det gör avsked lite lättare – gör att jag kan sörja ett avsked genom att se framemot ett möte. KRAM på er alla – hoppas att ni har haft det härligt med momoj, det ser i alla fall så ut på bilden.
En sådan ljuvlig bild på en blivande favoritpojke och innevarande favoritkompis/mamma/minegenkompis.
Ni är fantastiska som mitt i allt förmår att ta vara på livet…
Varma kramar Åsa
Så sant. Jättefin bild. Kram!