Hej och karibuni

– Bojken e jessen [Pojken är ledsen], brukar Ambros säga ibland och ta på sig sitt ledsnaste ansiktsuttryck för en sekund.
Mamman känner sig rätt ledsen för tillfället, och tillåter mig att vara det lite längre än en sekund – trots att det känns som en lyxsorg på ett vis.
Vi far inte illa här, och det enda vi förlorar om vi får stanna kvar här längre är en del pengar och en del tid med dem vi längtar efter därhemma. Vilket kan kännas nog så stort emellanåt.

Vi tröstade oss med en familjemiddag på medelhavsrestaurangen idag. Då ringde Leah och berättade att hon själv får åka till high court på måndag och försöka få en tid med en domare. Tyvärr blir det sannolikt inte med “vår” domare, men i bästa fall kan hon få presentera vårt fall för någon. Vår domare har nyss drabbats av personlig sorg – och jag hade hoppats att just han skulle läsa Leahs dokument där hon anger sorgen som drabbat vår familj som en av de viktigaste anledningarna att snabba på vårt ärende. Så långt räckte inte tummarna och bönerna idag alltså och mamman e jessen….
Men oerhört glad över allt stödet vi får. TACK!

När jag igår hade försökt berätta på Ambros språk att vi inte skulle upp i domstol idag, sammanfattade han det med att säga:
– Dumstojen e tött [Domstolen är trött]
Och trötta är väl just vad vi också blir. Trötta men tacksamma.

Tack för uppmuntrande kommentarer och mejl!

Nu kränger vi av våra skräddarsydda finkläder för denna gång och hämtar oss lite. Vi kom till domstolen vid 12 och satt där och väntade en dryg timme innan vi fick beskedet att domaren inte ville höra om vårt fall förrän på måndag.

Vi vet inte än om vi ska vara med på måndag men den ansökan som Leah fixade och Cissi skrev på igår måste göras om och lämnas till domaren på måndag. Det går inte an att lämna en ansökan på måndag med datum från idag. Om domaren bestämmer sig för att vårt fall är så urgent som vår advokat vill göra gällande så kan han säga att vi får komma tillbaka en viss dag. Den dagen som domaren bestämmer kan inte strykas av registratorn – den ska vara säker.

Återstår alltså att vänta till på måndag för att få veta fortsättningen och om domaren tycker att vårt fall ska upp före 24 juli…

Till dess ska vi försöka att leva i nuet. Ibland har jag hört, främst från predikstolar “Gårdagen är förbi, morgondagen har vi inte sett, men idag hjälper Herren.” Är glad att det finns aforismer med klok innebörd och att vår Gud hjälper, och det går faktiskt ingen nöd på oss. Men osäkerheten inför när Ambros kommer kunna bli vår helt och när vi kommer kunna åka hem gnager trots allt en del.

2009-05-23 la jag in denna bild från igår fm. Margret är fotograf.