Hej och karibuni

Nej, inga hurrarop idag heller. Tack igen för alla som hoppas åt oss, och för alla peppande kommentarer. Håller med om att det här är en nagelbitare. Lite väl spännande faktiskt….
Carol, Ambros guardian ad litem, hämtade oss (utom Ellentin som slapp vara med idag) vid 11 och vi åkte till domstolen i hopp om att få träffa domaren. Det gick någon timme och endast knappt hälften av fallen på listan var avklarade före lunchpausen. Vi hade en trevlig lunch med advokat Leah, guardian Carol och en Ambros på toppenhumör. Sen tillbaka till korridoren utanför familjerättens “chambers”. Det börjar kännas som en tröttsam korridor på en förlossningsavdelning, men gossen gillar att vara i dumstolen som tur är.

Advokat Leah sa att Carol kunde åka hem efter lunch eftersom chanserna att få en adoption order idag försvunnit helt. Men hon tyckte det var bra om vi stannade eftersom det skulle kunna ha en gynnsam effekt på domarens humör (“You are such a beautiful family” ). Hon var tämligen säker på att bara vi fick träffa domaren så skulle vi garanterat få en ny tid. Kanske redan nu på fredag.
Så enkelt var det dock inte. Vi fick komma in till sist, men domaren förstod inte vad vi gjorde där. Han kunde inte alls ge oss nån ny tid. Det kan bara chefsdomaren. Nya rutiner? Dagsformen?
Oavsett orsak till denna vägran så gick vi tomhänta ut. Alla utom Leah som fick nåt slags dokument som ska ge henne rätt att träffa chefsdomaren imorgon. Och hon kan mycket väl säga att vi får vara nöjda med vår tid den 24 juli. Om vi stryks från den blir nästa tid efter domstolens långa augustistängning. Det går att föreställa sig varför en del adoptivföräldrar har fått opassande utbrott när de varit i domstol.

Svenska skolan skickade nyss ett mejl om nästa termins skolavgifter. Kanske dags att söka plats till flickebarnet för ett par terminer till. Men just ja, Sundsvalls kommun vill ju inte betala en krona för att hon ska bli utbildad, så vi skippar väl det.
Bitter? Nej, inte än – men aningen cynisk kanske. Och besviken att inte ens en vindpust av alla bönerna och goda tankarna kunde blåsa förbi Nairobi High Court idag.
Familjen Andersson bjuder snart på tröstepasta. Skönt med vänner.
Både här hemma och där hemma.

Var precis i startgroparna för att gå iväg till barnhemmet för att mäta och väga Ambros när advokaten Leah ringde. Hon sa att tjänstgörande domare skulle kunna ta sig an oss på fredag eller kanske idag! Så vi behöver vara på High Court kl 12 för att vara beredda om domaren har en god dag!
Kostym på kanske? Japp!

Igår var vi hembjudna till fam Cianda i Kahawa Sukari (“Kaffe och socker” kul namn på ett område! Fast hemma har vi ju roliga namn också – som Matfors och Fläsian). Esther, frun i huset, har vi brukat anlita för våra olika utflykter. Det var en mycket trevlig eftermiddag!

Får se om denna dag blir D-dagen eller inte…

Tack för uppmuntrande kommentarer och mejl!

Nu kränger vi av våra skräddarsydda finkläder för denna gång och hämtar oss lite. Vi kom till domstolen vid 12 och satt där och väntade en dryg timme innan vi fick beskedet att domaren inte ville höra om vårt fall förrän på måndag.

Vi vet inte än om vi ska vara med på måndag men den ansökan som Leah fixade och Cissi skrev på igår måste göras om och lämnas till domaren på måndag. Det går inte an att lämna en ansökan på måndag med datum från idag. Om domaren bestämmer sig för att vårt fall är så urgent som vår advokat vill göra gällande så kan han säga att vi får komma tillbaka en viss dag. Den dagen som domaren bestämmer kan inte strykas av registratorn – den ska vara säker.

Återstår alltså att vänta till på måndag för att få veta fortsättningen och om domaren tycker att vårt fall ska upp före 24 juli…

Till dess ska vi försöka att leva i nuet. Ibland har jag hört, främst från predikstolar “Gårdagen är förbi, morgondagen har vi inte sett, men idag hjälper Herren.” Är glad att det finns aforismer med klok innebörd och att vår Gud hjälper, och det går faktiskt ingen nöd på oss. Men osäkerheten inför när Ambros kommer kunna bli vår helt och när vi kommer kunna åka hem gnager trots allt en del.

2009-05-23 la jag in denna bild från igår fm. Margret är fotograf.

Nyss hemkomna från möte med vår advokat Leah känner vi oss lite osäkra på vad vi ska förvänta oss av morgondagen. Vår tid i domstolen imorgon har strukits. Anledningen var att övriga fall som kommer upp imorgon alla är äldre än vårt och de skulle inte hinna med alla som var uppsatta. Nästa lediga tid, enligt registratorn, är 24 juli. Känns långt borta.

Men Leah skrev ihop en ansökan om att vårt ärende är urgent och så kommer vi att åka dit imorgon och sitta utanför rättssalen och hoppas att domaren tar sig an oss i sin stora nåd. Så vi försöker att inte ta ut nåt i förskott. Men det är svårare idag än igår.

Vore ju schysst om domaren – om han inte dömer imorrn – åtminstone flyttar oss kanske en vecka bara… vi får väl se.

Om vi inte kommer upp i rätten före 24 juli så finns det ju massor att göra här som är gratis:
– gå till Nakumatt
– promenera omkring
– bada på skolan
– umgås med vänner
– blogga
– cykla
– sitta och vänta

Eftersom vi sagt upp lägenheten och möblerna så kommer vi flytta in till några andra svenskar i mitten på juni – vi får se till vem…

Que sera sera, carpe diem, inshallah, hakuna matata….
Kalla det vad ni vill – det är svårt!
Vägen mot vår andra tid i domstol är så snårig att jag just nu har massor av skrapsår. Maken däremot verkar vara bättre klädd (han är ju scout) och betydligt coolare.
1:a hindret var att alls få en domstolstid inom rimlig tid – vilket vår advokat Leah ordnade
2:a hindret var att nya svenska dokument krävdes – vilket löste sig tack vare intensivt arbete av Birgitta på AC och leverans av fam Nilson
3:e gigantiska hindret var att den statliga rapporten om oss inte lämnats in. Om den inte lämnas in senast idag så stryks tiden på fredag…
4:e hindret är att väldigt många domstolstider stryks och först imorgon eftermiddag presenteras listan för vilka som verkligen får träffa domare i adoptionsärenden på fredag
5:e hindret är om nån av rapporterna, vi själva eller nåt annat i vår akt orsakar domaren bryderier så att beslut inte kan tas så “enkelt” som under andra hearingen. Vilket i sin tur skulle kunna orsaka en lång rad fler hinder.

Noterade någon tempusförändringen efter trean? Vi fick efter kl 16 idag veta att rapporten hade lämnats in. I sista stund. Jag kan konstatera att även detta barns tillkomst ger magont så här i slutet av väntan.
Återstår tills imorgon eftermiddag att se om vi kommer att få visa upp våra nyklippta hår och fixade tår för domaren på fredag.
Ja, det är ingen enkel procedur detta, och vi är tyvärr inte de enda svenskarna som det strular för. Tack alla ni som knäpper händer eller håller tummar. Skönt att veta!
Trots att det är svårt att leva upp till orden har jag nyss sjungit till Hakuna Matata med min härliga familj.
Hakuna matatu – säger Ambros. “Ingen minibuss”.
Ett betydligt lättare ordspråk att leva upp till.