Hej och karibuni

Först ett stort TACK för de fina kommentarer och mejl vi får! Vi är så glada över att ni är med oss i tanken. Kram till er allihop!

Ellentin har beskrivit mötet med Ambros så fint i sin blogg, så jag kompletterar bara med att det är fantastiskt att ha med en storasyster som kan lägga värdefull tid med lillebror medan mamman och pappan gör annat. (Tack Johan för traktorn – den är rolig tycker Ambros och så är den jättebra att ha med till barnhemmet och lätt att tvätta sen.)

Vi fick idag träffa en av de ansvariga på barnhemmet. Hon berättade både om processen och om Ambros. Sedan fick vi träffa barnhemmets ena sjuksyster som gav oss Ambros medicinska historia. Efter lunch blev vi skjutsade av Muteru till advokatfirman och mötte två unga (= i vår ålder!), proffsiga och mycket trevliga kvinnor som ska hjälpa oss med det juridiska. Det känns väldigt tryggt med dem! De blev mycket positivt överraskade när vi berättade om de obligatoriska adoptionskurserna i Sverige.

Det är så fint hur man både hos adoptionsorganisationen och på barnhemmet strävar efter bästa möjliga ”bonding” dvs anknytning. Jag tror det kommer vara något som kommer att ha stor betydelse för oss för framtiden, så just nu är det lätt att se en mening med att vara här så länge. Tålamod är en viktig sak att ha med i packlistan, och jag tror vi har tagit med oss en hel del. De tidigare vistelserna i Zimbabwe hjälper nog till en hel del.

Just nu är målsättningen att göra allt klart för att kunna ta hem Ambros så snart som möjligt. Hans tårar när vi gick idag var svåra att se…
Mattias gick före mörkrets inbrott till vårt shoppingcenter och kom hem med mycket bra och billig plast: badbalja (49 kr), pall, hink (4 kr), tallrikar, skål mm. Nu är säng det viktigaste att skaffa. Det blir nog på torsdag, och så läkarbesök på fredag. Så kanske att Ambros snart kan få vara här hemma med oss. Oj vad vi längtar!

Vi blev hämtade halv elva av Muteru som är chef för Little Angels Network. Han skjutsade oss till LANs kontor drygt 2 km härifrån. Där fick vi träffa Susan och Carol som kommer vara våra huvudsakliga kontakter i adoptionsprocessen tror vi. Vi fick beskedet vid det mötet att vi behöver räkna med att vara i landet minst åtta månader! Det innebär ju isåfall att det är juli när vi kommer hem! Ja, vi får väl se… Det skulle kunna bli klart snabbare också, men de menade på att det är så många faktorer som inte kan påverkas, t ex domstolarna.
Kändes väldigt bra att träffa dem, proffsiga och duktiga verkar det som.
När vi mötts färdigt gick vi till Nakumatt Prestige och åt lunch för att sedan återvända till LAN.

Vi blev skjutsade till barnhemmet som ligger väldigt fint och är mycket påkostat och välskött.
Det kändes väldigt pirrigt och spännande innan vi fick träffas och väl inne på avdelningen kom det många barn och ville bli burna så jag var lite orolig om jag skulle känna igen honom från de kort vi fått. Ambros höll sig i bakgrunden och stod och tittade ut genom fönstret och blev förd till oss av personalen. Klart man kan vara blyg när det visar sig att mänskor man dittills bara sett på bild kommer och gör anspråk på att vara pappa, mamma och syster! Han höll sig ganska avvaktande, men vi lyckades så småningom få en bra första kontakt! Jättebra också med en storasyster! Ambros sa inte så mycket men “Eltin” hörde vi! Vi var kvar tills det var läggdags och tänker oss dit så tidigt som möjligt imorrn bitti.
Riktigt roligt också att de uttalar hans namn precis som vi gör! Det förenklar ju!

Idag är det vår första söndag i Nairobi. Så här kommer dagens bibelord:
“Ty du kom till min hjälp, i dina vingars skugga jublar jag. Jag håller mig tätt intill dig, din hand ger mig stöd” Psaltaren 63:8-9
Vi kan verkligen jubla. Utan Guds hjälp hade vi inte varit där vi är nu.
Ellentin har skrivit en del om sången i Nairobi Pentecostal Church där vi var med Duveskogs. Sången var verkligen härlig! Alla texter via kanon! Även annat i gudstjänsten var spännande – en del inslag som vi skulle kunna lära oss av: pastorn med fru gratulerades med tårta och gåva under gudstjänsten till att de nyss firat tvåårig bröllopsdag. Och alla förstagångsbesökare fick räcka upp handen så kom någon fram och hälsade, lämnade en välkomstbroschyr och en gåva. Ett armband som ni ser här:

Idag är vår resa beskriven i Sundsvalls Tidning och vi har också fått bekräftat via Adoptionscentrum att vi inte heller fortsättningsvis kan publicera bilder som kan identifiera Ambros. Det skulle kunna äventyra hela adoptionen eftersom han inte är vår förrän de här sex månaderna är över. Så de bilder ni kommer att få se på den här offentliga platsen kommer därför visa mer av oss än av Ambros. Sorry!

GRATTIS farmor, mor och svärmor GUNILLA säger vi också idag (provringde henne nyss från kenyamobilnumret i 2 min 12 sek till den facila kostnaden av 10 kr – det är ju inte så dyrt) och KRAM till våra pappor på fars dag!

Idag har uppkopplingen fungerat mycket bättre. Det verkar lovande!
Många hälsningar från ett just nu soligt Nairobi!

Det är någon sorts nätverksproblem som de sa beror på det regniga vädret. Har försökt komma ut på nätet men har hittills inte lyckats så bra under dagen. Har inte förrän nu heller lyckats komma åt vår sida. Kanske är det kvällstid som gäller…
Vi lyckades sova ganska bra, jag hörde två myggor (varav en dog i mitt öra) men vi har blivit försäkrade om att malariamyggor inte finns här i Nairobi.
Duschade kallt och tänkte att det får man väl tåla. Senare på förmiddagen fick vi en visning och instruktion om olika saker – fick då se knappen där man satte på varmvattenberedaren. Så Ellentin fick precis duscha varmt i alla fall.
Vi bor alltså på Eldon villas, i en trerumslägenhet, tre trappor upp i ett hus med ett antal lägenheter.
Vi gick en tur till köpcentrat Nakumatt alldeles nära och handlade lite mat och sim-kort till mobilerna. Landsnumret är +254 och hela numret till Cecilias mobil blir +254 715 45 80 76. Ellentins mobilnummer är +254 715 45 80 79 och Mattias nummer är +254 715 45 80 78.

Familjen Duveskog kom hit och vi åt tillsammans och fick sedan förevisat lite olika ställen i närheten. Jätteroligt att träffa hela den härliga familjen igen! Hanna och Ellentin trivs också väldigt bra tillsammans och deras lilla Esther är en otroligt charmig tjej!
Så småningom kommer vi lägga upp bilder men med nuvarande uppkopplingshastighet skulle det innebära att vi kommit hem innan bilderna är upplagda så vi avvaktar tills vi fått till nåt bättre…

Nu är vi framme och har kommit in i vår lägenhet. Eftersom det är mörkt och inte särskilt mycket lysen så har vi inte sett så mycket än. Bara vägen från flygplatsen och hit. Relativt fin väg på sina håll men emellanåt decimeter höga kanter i flera nivåer. och ganska håligt. Mycket trafik trots den sena timmen var det också.
Just nu hör vi trafiken och en hund som skäller – kanske är det vakthund för de här lägenheterna?
I köket fanns det bröd, ägg, smör, socker och mjölk så vi kan ju äta frukost imorrn, trevligt!
Det har varit en lång dag och nu ska det bli skönt att sova.