Hej och karibuni

Relaxing on the balcony after an unusual saturday – a shoppingday in the city of Nairobi, buying african clothes preparing for coming home to Sweden. Maybe soon. Maybe not…..
The language will be partly English today as the statistics of this blog shows that we during May have had many foreign visitors. Some of them are Americans that we through Gods mercy have come in contact with. They met Ambros when he was very young and the meeting with him really touched them. We are so grateful that they wrote him some cards by that time so that we could try to find them. Not only God is amazing – Internet is too, so I did find two of them and now have exchanged some emails with those who met a very young Ambros. Wonderful!

I oktober 2008 skrevs första inlägget i den här bloggen. Vi har ingen räknare som visar hur många besökare vi har haft på den här sidan. Däremot finns all möjlig och omöjlig statistik att leta rätt på för egen del. Ovan är t ex en bild över vilka länder våra besökare suttit i under den första dryga veckan i maj. Här kommer en liten summering som kanske är mest rolig för oss själva.

Totalt antal besökare sedan starten: 25835 (total visits)
Antal unika besökare i snitt per dag: 116 (average visits/day)
Maxantal unika besökare på en dag: 235 (maximum visits/day) 090219
Månad med lägst antal besökare i snitt per dag: 28 – oktober 08
Månad med högst antal besökare i snitt per dag: 146 – februari 09

Except for statistics it would be nice to see other footprints from our visitors. Let´s try with some questions.
Det är alltid roligt att få små signaler om vilka personligheter det är som följer oss via bloggen, så svara gärna på frågorna nedan.

1. Till vilket land skulle du vilja resa? / What country would you like to travel to?
2. Vilken är din favoriträtt?/ What is your favourite meal?
3. En sång/låt du gillar? / A song you like?
4. Vad vill du fira idag? / What do you want to celebrate today?

I förmiddags medan Mattias fortsatte att vänta på att få bli legal kenyabesökare gick jag till jobbet.
– Mamma jobba JAVA, sa Ambros när jag gick. Gossen får kanske en något skev uppfattning av vad det är att jobba. Sitta på café med datorn som sällskap och pimpla god och dyr latte. Så är det på jobbet här. Rätt trevligt faktiskt. Det jag saknar är att få småprata både jobb och annat med trevliga arbetskamrater, så jag mejlbombar dem ibland för att skapa nån slags känsla av jobbprat.
Kaffet är däremot MYCKET godare än i Selectamaskinen på våning 6 i kommunhuset. Om nu latte får lov att gå under beteckningen kaffe…? Jag skulle aldrig dricka svart kaffe, men efter omkring 30 år som tedrickare (ifall jag hade börjat i vaggan) blev jag även en slags kaffedrickare. Men nåt kolsvart skulle jag aldrig få i mig.

När Ellentin var i Ambros ålder och jag var i början av min kaffekarriär satt vi och pratade kaffe på uteplatsen vid den härliga släktstugan i Västra Karup. Jag sa då nånting om att jag bara tyckte om “godiskaffe” – dvs en gnutta kaffe med massor av mjölk och gärna socker eller nån smaksättning. Då svarade Ellentin 2,5 år. “- Och jag tycker bara om UP-kaffe!” Exakt vad det är och hur det skrivs vet vi inte riktigt än idag. Men i samtalet som följde uppfanns dotterns UP[uupee]-kaffe. Varm choklad med en gnutta kaffe och helst vispgrädde på toppen.
Även storasyster var alltså en pratglad tvååring. Lillebror har senaste dygnen börjat med ett nytt grepp. Han förstärker sina berättelser om sig själv genom att avsluta meningen med “gjorde han!” “Abos baka entin bodet. Jode han”
Det sa han flera gånger idag när pappan hade åkt till immigrationsmyndigheten och mamman och sonen bakade – han berättade alltså om en annan gång när han och syster bakade.
Gossen diskade sen och pratade om havet och om båtar. “Abos åka båten appe sumpum Sväjje”. Appe Sumpum (både stavas och uttalas annorlunda och) är en av de goda vänner därhemma som vi saknar. Ambros vet att han redan har kvalat in till vicekapten på Affes båt, och laddar inför båtfärderna genom att lyssna på sjömansvisor. Och att låta plastmuggarna åka båt i diskvattnet.
När dagens bak var avklarat och disken gjord kom Mikaela och så småningom även Ellentin, och så Margret med en bekant som är skräddare. Han hade med bilder och måttband och vi beställde en del klädesplagg som inte kommer kosta mer än ett tiotal kaffe(s)lattar.
Och maken då, undrar kanske någon orolig själ?
Jo – han fick trots sina illegala förehavanden komma hem. Med nytt visum i passet dessutom. Han var där med familjen Andersson som tyvärr inte hade samma tur idag. En mer uttömmande berättelse finns på deras blogg.

Det kom en fråga om hur varmt det är i Nairobi nu. Och svaret är väl egentligen att vi har dålig koll på det trots att det sitter en ClasOhlson-termometer här på balkongen. Jag kikar väl på den då….. Hoppsan! Varmare än väntat: Nu visar den 22 grader när klockan passerat 20. Vissa stunder känns det som en halvsval svensk sommar, men idag när Ambros och Primus lekte flera timmar på svenska skolan var det högsommar igen. Jag glömde solkräm och är lite för röd om nosen. Annars har solskyddsfaktor 45 som arbetskamraterna skickade med använts så flitigt att den är slut.

För att ha haft sommar i snart ett halvår är vi inte särskilt solbrända, så vi kan inte förneka att vi är muzungos (vita). Om vi nu hade trott det så fick vi ett tydligt bevis på det i helgen. Under en av måltiderna på hotellet kom en kvinna fram till oss och ställde den fråga som vi vet att flera av de andra adoptivföräldrarna har fått.
– “Hur kan ni som är så ljusa ha fått ett så mörkt barn?”
Och vi svarade inte det som låg närmast till hands (eftersom man inte bör fråga folk om de är dumma i huvudet, eller “döm i hövve” som vi säger i Sundsvall) utan förklarade vad adoption är. Trots att hittebarn hemskt nog hör till vardagligheterna här så är kunskapen om adoption ruskigt dålig. Little Angels arbetar för att öka kunskapen och öppenheten när det gäller adoption. Eftersom de kenyaner som adopterar fortfarande (tyvärr) kan välja barn – och därmed välja ett mycket litet – på barnhemmet så går det faktiskt att fejka en graviditet och hålla adoptionen hemlig.
Den här kvinnan på hotellet kom tillbaka en kort stund senare och bad om namnet på barnhemmet eftersom hon skulle kunna tänka sig att ta hand om “kanske tre barn”. Såna gånger är jag glad över de gedigna utredningarna som förhoppningsvis väcker både kunskap och insikt – och i annat fall sållar bort dem som kanske ska ägna sig åt annat än just adoption.

Ja, det har vi haft: en trevlig resa! Tidigt i fredags bar det av mot det som man enligt många inte får missa när man är i Kenya. Masai Mara.
Det är väl inte lika vanligt att dedikera blogginlägg som att dedikera böcker, men om detta inlägg skulle dedikeras så skulle det vara till vännen Petra. Tack vare kontakter genom hennes internationella framgångar i de beslutsfattande leden inom bordtennisen – och tack vare generositet fick vi ta del av och åtnjuta Petrarabatten hos kontakten inom världens bästa safariföretag.
Ett tack också till vicepresidentens make Fredrik som med samma generositet lånade ut den stora fina kameran till oss i helgen. Oj vilken skillnad.
Och oj vilken helg! Redan innan vi kom fram till härliga Keekorok Lodge hade vi hunnit se både lejon och elefanter. Och förutom simba och ndovu fick vi under våra gamedrives möta många andra djur, t ex pumba och twiga som är Ambros favorit och oftast kallas Affe. Till och med från hotellrummets veranda kunde vi se elefant och giraff. Förutom spännande djur, fantastisk natur, familjemys, fin lodge och poolbad ingick även god mat. Junior i familjen håller dock fast vid sin HCLP-diet och var bara riktigt förtjust i pannkakorna vid frukosten. Men “titta djuren” tyckte han lika mycket om som övriga familjen, och vi återvänder mycket gärna.

Fler bilder finns här

Blok. Ett nytt ord för mig. Blogg i bokform, kan det vara något? Jo – en fantastisk dokumentation för egen del, men kan det finnas intresse för andra att läsa en blogg i bokform. Bara att det finns bloggläsare utanför närmaste familj- och vänkrets är fascinerande. Men att läsa sån här vardagstext som bok? Kanske, eftersom Vulkan och Expressen lanserar en tävling i ämnet: Årets blok.
Tror du att vår eller någon annan blogg skulle kunna fungera som blok – varsågod och nominera genom att titta in här

En bok som jag är mycket glad över att redan ha i min ägo är denna och jag är tacksam till bönegruppen som gav mig den på den svåra hemresan i februari.
Bönegrupp…. Det kanske framgår till viss del av namnet vad det är. En definition skulle annars kunna vara: en samling människor som träffas för att öppet samtala och be om livet och tron. Eller kanske någon läsare har en annan definition?
Vi längtar hem till vår lilla grupp. Men under tiden kan vi läsa det som ni läser och samtalar om just nu. Nämligen just denna bok. Jag tycker mycket om Frälsarkransen. Inte minst för att den utgör temat för ett drömprojekt som jag har tillsammans med en mycket kär vän. Men också för att den så genialiskt sammanfattar det stora som är Livet.

Så om du vill lära känna Frälsarkransen, eller kanske till och med Frälsaren själv -eller om du “bara” vill få svar på varför denne Jesus spelar en roll i många människors och även familjen Ekhems liv…gör det gärna genom att läsa den här boken.

De senaste dagarna har vi fått kontakt med olika människor som har mött Ambros som mycket liten och som har berörts av mötet med honom så pass mycket att de har burit honom med sig i tankar och böner. Det är stort!
Det ger också oss en klarare bild av åren som gick innan vi möttes, och det gör det ännu tydligare att det finns ett mönster. It´s not in vain. Det sjunger ovan nämnda vän för mig just nu.