Hej och karibuni

..men jag börjar med hemkomsten.
Det fanns hela helgen en liten orosklump i magen över hur Ambros skulle reagera på att inte hela familjen var samlad, eller snarare på att jag var borta. Därför var det en lättnad både att få SMS-besked av älskade maken att han mådde prima och var nöjd med att få veta att vi skulle komma hem tomorrow. Det är praktiskt att tomorrow är ett flytande begrepp här i Kenya med den ungefärliga betydelsen ”en annan dag än denna”. Det var också väldigt skönt att komma hem till en glad och sprallig kille som var precis som innan vi reste. En bekräftelse på att han nu är trygg att han har oss även om vi försvinner ett tag. Väldigt skönt också med tanke på den ofrivilliga resa som äger rum nästa vecka.

Jag som alltid drömmer om att vinna lyxvinster genom slogans och motiveringar drog verkligen en vinstlott på julbasaren när jag vann en helg på http://www.breezes-zanzibar.com/

Förlusten och sorgen blev ännu overkligare när vi kom till detta sagolika ställe, även om pappa fanns med i tankar och samtal mest hela tiden. Vilken plats! Som ett SPA i fulländning! Jag önskar att jag kunde bli en rik författare snart så att vi med säkerhet har chans att återvända!
Apropå författande: idag har vi varit på Karen Blixen muséet och njutit av god lunch i “hennes” tjusiga Coffeegarden. Nu blir det till att både se och läsa Out of Africa.

Klockan är fem och jag har stängt resväskan för att åka på en helgutflykt med mamma och Ellentin. Vi ska hämta ut min vinst från julbasaren: två nätter på lyxhotell på Zanzibar.

När den här resan planerades var det med en del vånda. Tänk att vara ifrån Ambros en hel helg. Hur skulle det gå? Då visste vi – såklart – inte hur livet skulle te sig just nu…och att det snart skulle bli aktuellt med en till helt ofrivillig resa. Men kanske blir detta övningen inför den. En sak vet jag säkert, det är en person som skulle ha önskat oss just en sån här resa just nu. Hoppas vi ska kunna njuta av den.

Jag tänker på många andra (mest holländska och italienska) familjer där det ofta är en förälder som rest hem för att arbeta nån månad bara några veckor efter första mötet med barnet. Det skulle jag aldrig ha klarat….

Snart ska jag väcka Ambros och berätta att vi ses nästa imorgon.

…de vandra tillsammans, motgång och medgång här tätt följas åt.

Så börjar psalmen som kommer för mig hela tiden dessa dagar. Sorgen och saknaden finns där – men samtidigt glädjen och tacksamheten över familj och vänner, och över två fantastiska barn. Som liksom vi får glädjas åt att ha mamoj hos oss ytterligare ett litet tag till.

Idag kom också en annan glädje i form av ett efterlängtat barnbesked hemma i Sverige. Snart får vi hit familjen A som vi har saknat länge – och ett barn får en härlig familj.
Det är stort!

På ett ögonblick förändras livet, och glädjen får sällskap av tung sorg. Svårt och obegripligt, men det är det som är livet. Smärta och glädje. Ibland mer av det ena. Ibland mer av det andra. Ibland allt samtidigt.

Det är gott att känna värme från familj och vänner, och så tydligt att sorgen blir möjlig att bära när det finns andra som vill och vågar dela. Tack!