Hej och karibuni

Gott nytt år!
Och sov gott gjorde vi en stund, men alltför kort. Vår lille gosse somnar gott, och gjorde det också igår i min famn på nyårsmiddagen, men som det har visat sig förut har han väldigt svårt att somna om om han vaknar på natten. Då tar det flera timmar innan sömnen återvänder trots att han ligger stilla och tyst. Så även i natt efter att han vaknat då vi skulle åka hem en timme in på det nya året. Ändå vaknade han sprudlande pigg för en stund sen när klockan inte var mer än halv åtta. Nu sitter han mellan Mattias och mig i sängen och håller låda och äter banan.

Nyårsfirandet var fantastiskt!
Efter att ha pratat med flera kära därhemma på Skype och i telefon, och efter lite förrättsbaguette med Lundkvists här hemma promenerade vi hem till Jonas och Lena-Stina som bor fantastiskt mysigt i ett gårdshus. Vi kom fram just när det blev mörkt och möttes av hemmagjorda lyktor och ett härligt dukat bord i den mysiga trädgården. En eld brann i ett plåtfat intill. Vi åt god middag, de tre yngre barnen somnade i famnarna och Ambros och Erik fortsatte sedan sova under samma täcke på en bastmatta under stjärnhimlen. Vi andra satte oss runt elden och pratade om både glädje och oro runt detta fantastiska vi är med om. Ellentin somnade någon timme i stolen med ett täcke om sig och vaknade lagom till midnatt. Två timmar före svensk tid klev vi in i 2009 och det började mycket bra.
Men visst hade det varit skönt med lite mer sömn!

Först en hälsorapport: min hängighet är borta och likaså rösten. Åtminstone tidvis. Hostan är kvar hos alla av oss i större eller mindre utsträckning. Men idag kändes det som läge för en utflykt även för mig. Mattias hämtade sig efter mötet med Madam Kackerlacka och jobbade sen idag. Ambros fick vid frukosten veta att vi skulle träffa “Abaato” som han kallar sin barnhemskompis. Redan då packade han väskan och tog på sig skorna. Sen kom han att tänka på Totte och tittade lite på Totte och hans nalle efter att ha lagt en egen nalle i väskan.

Efter förmiddagsslummer och lunch gick vi så på riktigt hem till “Abaato”. Ambros gick hela vägen. En rätt lång promenad, så det hade varit skönt med ett dopp i poolen vid lägenhetshotell där två av adoptionsfamiljerna nu bor. Ellentin var dock den enda med badtillstånd eftersom både jag och Ambros är för hostiga. Jag satt och berättade om hur mycket Ambros tyckte om att bada men att hostan hade blivit värre efter baden så vi skulle undvika det. Just då tittade Ambros för långt ner i barnpoolen och trillade i med huvudet före. Som ett dyk. Vår vän F – tillika Abaatos far – hade en imponerade reaktionsförmåga och sa “Jag har honom” nästan innan Ambros föll. Och F plockade snabbt upp honom innan han nådde botten på poolen. Mycket blöt och lite förskräckt en kort stund – annars ingen skada skedd.

Barnhemskompisen är en godingkille – och trots att de är olika i mycket så känner jag tydligt igen Ambros mönster från de första veckorna hos oss. Sunt tvåårstrots blandat med en otrygghet som gör att han sluter sig långa stunder. Det är fantastiskt egentligen att det kan gå över efter så pass kort tid som det har gjort med Ambros.
Mattias anslöt senare och vi blev bjudna på middag vid – fast på behörigt avstånd ifrån – poolkanten. Sen kom killarna loss rejält och lekte som de gamla kompisar de är. They are social brothers, sa sköterskan på barnhemmet. Och så är det ju. De har växt upp som syskon i en stor barnaskara på barnhemmet. Och de kommer kunna fortsätta att hålla kontakten. Härligt!
En bild på Ambros och storasyster på väg och en annan på hans trötte lille kompis på solsängen.

Vi har nyss testat Skype – och det funkade! Otroligt att vi kunde prata med Ellentins gudmormor och gudmorfar i Uppsala och till och med se dem i webbkameran! Magiskt! De kunde inte se oss eftersom vi saknar programvara till vår webbkamera (Trust 120 Spacecam – om nån har hjälp att ge) men de kunde höra Ambros och oss andra. Till och med en sjukling blev kryare av detta spännande!

Så ni som har Skype – boka gärna prattid med oss!
Tack till bönegruppen som var vår hjälp även med detta sätt att skapa övernaturliga kontakter!
Tack också för goa cyberkramar som en syndomsigtyckare fått idag!

Det är…

….min tur att vara sjuk. Hosta och heshet har övergått i hängighet och därmed hemlängtan. Samma sjuka som Ellentin fick för 1,5 vecka sen.

….tråkligt att vara lediga hela familjen när man måste kurera sjukdomar istället för att göra roliga saker

….är inte kul att det bor kackerlackor i listen till den begagnade frysen – och att de inte har dött trots giftmarineringen

….för gräsligt att man ska få betala 2000 kr i månaden för möblering och att de pengarna endast räcker till lågbudgetvariant enligt ovan

….overkligt att det sker stora förändringar i både glädje och sorg hemma medan vi är här. ST:s dödsannonser på webben gjorde mig påmind om det sistnämnda

….ledsamt att inte få träffa alla nära och kära därhemma på väldigt länge

….inte lätt att skriva klämkäcka inlägg när man är ämlig

Ett annandagsinlägg medan vi väntar på kära grannarna som ska komma hit och underhålla oss med sig själva och med ett monopolspel. Ambros sover redan eftersom han inte sov middag idag. Hostorna håller i sig. Tråkigt – för åtminstone Ellentin och jag är väldigt sugna på att bada. Men med ännu en halvseg hemmadag kanske det ger med sig så att jullovet kan fyllas med en eller annan utflykt.

Idag har Ambros tindrat igen. Inte av julglädje denna gång, utan av pannkaksglädje. Mat är annars ett knepigt kapitel (tycker jag som inte är van att ha nån matskeptiker som sambo). Ambros är mycket skeptisk till nya maträtter – förutom pannkaka. Han har provat korv två gånger och klämde i sig två stycken för ett par veckor sen, men efter det har det varit NEJ eller INTÄ till korv och annan typ av kött. Även linser och kikärter ratas. Risgrynsgröt och därmed också risotto får samma bemötande, liksom i princip all mat som inte är slät potatismos, brun gröt eller pannkaka. Det sistnämnda är storfavoriten och idag filmade vi pannkakans lov som Ambros sjöng innan han klämde i sig två stycken. Gärna med massa sylt, precis som kusin Elias. Det vore kul att kunna äta annan mat ihop hela familjen, men vi får väl låta det ta sin tid och jag hoppas att det inte saknas för många essentiella aminosyror tills dess. Sötsaker, pommes frites, läsk och chips däremot har han inte nåt motstånd mot när det bjuds.

Idag var syskonen flitiga och städade balkongen från allt damm från den röda jorden (som nått upp till fjärde våningen). Efter det blev det lite fika.