Hej och karibuni

“Ta dere en tur ut til Windsor Golf Club and Country Club. Der kan dere gå tur i skogen uten vakter, bade i varmt basseng og nyte en fantastisk stillhet og ro. Det er sjelebot.”
Så löd en uppmaning till Cissi häromdagen från en av hennes norska facebook-kompisar.

Sagt och gjort. Vi kollade upp klubben på nätet och kollade med vår taxikompis Sam om han kunde köra oss. Det kunde han i sin nya rymliga bil och vi hade en härlig dag på golfklubben.

Kanske Ellentin och jag ska göra slag i saken och ta grönt kort om vi blir kvar härnere? Cissi har ju ett som hon kanske får uppdatera… Får se, men det känns som ett härligt ställe att tillbringa fler lördagar på!

När vi åkte hem tog vi Ole Odume road som öppnats idag! Det är en genomfartsväg förbi The Hamptons som de jobbat med sedan före vi kom hit i november! Stort!

Tack för uppmuntrande kommentarer och mejl!

Nu kränger vi av våra skräddarsydda finkläder för denna gång och hämtar oss lite. Vi kom till domstolen vid 12 och satt där och väntade en dryg timme innan vi fick beskedet att domaren inte ville höra om vårt fall förrän på måndag.

Vi vet inte än om vi ska vara med på måndag men den ansökan som Leah fixade och Cissi skrev på igår måste göras om och lämnas till domaren på måndag. Det går inte an att lämna en ansökan på måndag med datum från idag. Om domaren bestämmer sig för att vårt fall är så urgent som vår advokat vill göra gällande så kan han säga att vi får komma tillbaka en viss dag. Den dagen som domaren bestämmer kan inte strykas av registratorn – den ska vara säker.

Återstår alltså att vänta till på måndag för att få veta fortsättningen och om domaren tycker att vårt fall ska upp före 24 juli…

Till dess ska vi försöka att leva i nuet. Ibland har jag hört, främst från predikstolar “Gårdagen är förbi, morgondagen har vi inte sett, men idag hjälper Herren.” Är glad att det finns aforismer med klok innebörd och att vår Gud hjälper, och det går faktiskt ingen nöd på oss. Men osäkerheten inför när Ambros kommer kunna bli vår helt och när vi kommer kunna åka hem gnager trots allt en del.

2009-05-23 la jag in denna bild från igår fm. Margret är fotograf.

Nyss hemkomna från möte med vår advokat Leah känner vi oss lite osäkra på vad vi ska förvänta oss av morgondagen. Vår tid i domstolen imorgon har strukits. Anledningen var att övriga fall som kommer upp imorgon alla är äldre än vårt och de skulle inte hinna med alla som var uppsatta. Nästa lediga tid, enligt registratorn, är 24 juli. Känns långt borta.

Men Leah skrev ihop en ansökan om att vårt ärende är urgent och så kommer vi att åka dit imorgon och sitta utanför rättssalen och hoppas att domaren tar sig an oss i sin stora nåd. Så vi försöker att inte ta ut nåt i förskott. Men det är svårare idag än igår.

Vore ju schysst om domaren – om han inte dömer imorrn – åtminstone flyttar oss kanske en vecka bara… vi får väl se.

Om vi inte kommer upp i rätten före 24 juli så finns det ju massor att göra här som är gratis:
– gå till Nakumatt
– promenera omkring
– bada på skolan
– umgås med vänner
– blogga
– cykla
– sitta och vänta

Eftersom vi sagt upp lägenheten och möblerna så kommer vi flytta in till några andra svenskar i mitten på juni – vi får se till vem…

Sedan några veckor har Ambros slutat hälsa på folk, typ vakter och andra som ofta och gärna hälsar på barn. Förut brukade han vinka och gärna ta i hand men på sistone har han ignorerat de som hejat på honom. Därför har vi försökt öva lite enkel engelska med honom.
Vi har sagt att om någon säger “How are you?” så svarar man “I’m fine!”

(I detta läge har vi inte tagit med någon överkurs som t ex att folk verkligen är intresserade av hur man verkligen mår och att man isåfall skulle svara något annat, det får komma senare. Dessutom är det vanligt att folk här säger “I’m fine” utan att man frågat, men det har vi inte heller gått in på.)

Igår när Ambros och jag gick iväg på promenad så sa vakten “Hi Ambros! How are you?” och Ambros vinkade och svarade till min glädje “How are you? I’m fine!”. Den andra vakten sa då “He’s really good at greeting!” och jag replikerade att det är den enda engelska han kan nuförtiden.

När vi kom tillbaka några timmar senare var det vakten som tyckte Ambros var en duktig hälsare som sa “Hello Ambros, how are you?” och gossen svarade igen som han lärt sig “How are you? I’m fine!”. “Where are you from? Nakumatt?” fortsatte vakten. Då svarade Ambros “Kenya!”

Jag blev förvånad över svaret eftersom vi trott att han glömt den engelska han kunde när vi träffades, men jag testade senare med samma fråga “Where are you from?” och igen svarade han “Kenya!” På min följdfråga “and where are you going later, by airplane?” svarade han “Sverige!” Klipsk kille!

Så vi kan inte använda engelska som hemligt språk inför Ambros heller… Sedan ett tag har vi fått sluta med det inför Ellentin eftersom hon blivit så bra på engelska härnere. Vi får väl damma av skolfranskan…

“Se bobit TVn” sa Ambros både igår och idag, men ingen av oss fattade vad han menade. Fast han var nöjd med att se på tecknade filmen Madagascar. En bit in i filmen blev han jätteglad och dansade och sjöng “Bobit, bobit!” Då förstod vi att det var kung Juliens sång och dans som lockade. Han sjunger “I like to move it, move it.”
Medryckande låt!

Idag skulle vi egentligen varit iväg på lunch, men Ellentin drabbades av magsjuka igårkväll och inatt så vi var hemma och kurerade oss. Framåt kvällen idag verkade tjejen återställd. Förmodligen var det något hon ätit, för övriga i familjen är symtomfria.