Hej och karibuni

Som sagt, välkomna nytillströmmade danska läsare. De trevliga breven från Danmark har min man – skåneättlingen – fått översätta för mig. Själv har jag ett litet dansktrauma från mina tidiga tonår när jag var på ett skandinaviskt läger i Århus och delade rum med en danska. Jag förstod ingenting hon sa, och ringde hem till pappa och grät. Trots det tänker jag i vanliga fall inte alls på detta minne när jag tänker på Danmark, utan snarare på filmupplevelser. Susanne Biers strålande verk, Mordkommissionen (vars danska namn jag omöjligt kan lära mig)och inte minst de fantastiska danska vardagslivsdokumentärerna. Exempelvis När storken sviker – om just adoption.

Vår blogg är kanske också lite svår att tyda, eller åtminstone svår att söka i, så för nya läsare lägger jag här in en länk till första mötet med vår efterlängtade son och lillebror.
Säkerligen finns det i Danmark lika många tveksamma som i Sverige när det gäller den långa vistelsen som adoption från Kenya innebär. Denna länk leder till ett tidigare inlägg som förhoppningsvis kan så några frön till hur man kan göra en sån här resa möjlig.

PS. Maken fick sätta rubriken – jag kan som sagt aldrig lära mig det….

Den danska organisationen AC Børnehjælp är snart på gång med adoption från Kenya. Vi fick ett mejl med frågan om de fick länka till vår blogg från sin hemsida. Det tycker vi är kul så där ligger nu en länk hit.

Så alla danskar som funderar på att välja Kenya som adoptionsland: Velkommen! Her er smukt! Nu tog mina danskakunskaper slut. Men välkomna som läsare!

Dessvärre har vi nog rest hem innan det kommer danska adoptionsfamiljer hit, för idag fick vi veta att vi fått tid för det andra och förhoppningsvis sista tillfället i domstolen! Det blir 22 maj om inget oförutsett inträffar! Vi vågar inte hoppas alltför mycket ännu, men lite… Kanske blir det midsommar i Sverige!

Idag har jag tips om läsning på två andra ställen:
Ellentin berättar med ord och bild om hoppning i sin blogg.
Cissi har skrivit om adoptionsprocessen i Sundsvalls tidning och det kan man läsa i nätupplagan.

Idag kom Margret tillbaka från påskledighet och gjorde vårt hem skinande igen. Mycket passande eftersom vi i eftermiddag hade hembesök av utredaren från Childrens department. När vi hade hembesök av de svenska utredarna var vi ju tvungna att feja helt själva. . Förutom att det är fantastiskt att få sitt hem rengjort av ett proffs är det tillfredsställande att det är en win-win-situation för både oss och vår städerska. Vi slipper göra det tråkiga som vi är urdåliga på. Hon slapp bli arbetslös när Lundkvists och vi “tog över” henne av de amerikanska missionärerna. Fastän hon nu får en mycket högre lön än den hon hade förut så kostar det oss en mycket liten peng. (Visst är det skevt att det är så, men jag väljer att njuta istället för att skämmas) Ungefär 15 timmar i veckan är hon hos oss och hon uträttar väldigt mycket på de timmarna. Som idag då att göra hemmet representabelt inför hembesöket.

Mannen som har hand om vårt ärende hade också hand om Duveskog, så vi är väl därmed den andra svenska familjen han utreder. Ambros var i sitt esse när han var här. Pratade med sin showröst och sa de mest egendomliga saker. Tur att gossen pratar svenska! När besökaren frågade Ambros något artigt på engelska blev svaret “Lammen säger BÄÄÄ!”. Förhoppningsvis kunde vi andra svara något mer relevant. Ellentin fick några egna frågor vid köksbordet och klarade det bra trots mannens svåra engelska accent, och trots det faktum att tösen bara har kunnat engelska några månader.

Det är svårt att avgöra vad vi fick för betyg. Det mest uttömmande var att han avslöjade att han tyckte att både Esther Duveskog och Ambros var väldigt aktiva och pratglada barn. Det är väl bara att hoppas att vi vuxna inte är alltför knepiga kufar i dessa utredarögon, utan att rapporten kan skrivas ganska lätt. Vi fick ingen hint om när rapporten kan vara klar, men hoppas på att det sker rätt snart så att vår advokat kan börja leta efter nästa domstolstid.

Glad påsk på er läsare! Eller till kanske!
Det var ju inte jag utan Markus som skrev det förra inlägget. Markus lär ha varit medarbetare till Paulus och han skrev det på 60-talet efter Kristus. Texten lästes i många kyrkor Sverige idag på påskdagen som var den dag då Jesus uppstod efter att ha dött på långfredagen. Ett under som har stort genomslag än idag.

Ambros förstår och talar mer och mer varje dag, och ibland hittar han, på barns vis, på egna ord och meningsbyggnader. Ett ord som han använde igår var en återanvändning som jag hörde första gången för 18 år sedan i Tornedalen. Det var ordet “påbaka”. “Pappa Amboss gå Makåkat komma påbaka sen” (Pappa och Ambros ska gå till Nakumatt och kommer tillbaka sen).
Cissis farmor berättade en historia när jag hälsade på första gången i Västra Nikkala söder om Haparanda. Kommer inte ihåg vad historien handlade om, men avslutningen var iallafall “Han har gått på Haaparannan komma snart påbaka” (Han har gått till Haparanda och kommer snart tillbaka).
Så det är väl Ambros tornedalska påbrå som kommer till uttryck i orduppfinnandet 😉

Idag följde Ambros och jag med Petra och Primus och hans morfar och mormor till Karen och åt lunch på Karens coffegarden och sedan lekte grabbarna och jag i Karen Blixens trädgård medan de övriga var på muséet. Efteråt åt vi påsktårta hemma hos oss. När vi ätit lyfte Ambros på tröjan och sa “Jesus här!” och pekade mot hjärtat. Bra att vi lämnade barnen hos Lundkvists häromdagen, så att Anders kunde lära Ambros lite köksbordsteologi! Tack för det!