Hej och karibuni

Tyckte någon att inlägget igår väckte tankar om hur bra allt fungerar i Sverige?
Då måste detta åtgärdas med följande beskrivning av ett scenario rörande en svensk myndighet. Based on a true story!

1. Korrekt ansökan om HALV föräldrapenning skickas in till Försäkringskassan av person X, här kallad “föräldern”.
Detta görs givetvis via klassisk blankett eftersom denna myndighets elektroniska system inte kan hantera att adoptivföräldrar vistas utomlands innan adoptionen är beslutad i domstol.
2. Försäkringskassan betalar ut halv föräldrapenning ibland och – på eget bevåg HEL ibland
3. Föräldern i fråga upptäcker inte FK:s misstag
4. Försäkringskassan upptäcker att de har betalat ut för mycket
5. Ovan nämnda myndighet skickar en faktura till föräldern på 13.947 SEK att betalas inom en månad
6. Föräldern befinner sig utomlands och får inte del av brevet förrän ett par veckor före förfallodag
7. Föräldern kontaktar omedelbart två handläggare på FK via mejl – eftersom telefon är svårt pga utlandsvistelsen
8. FK svarar inte på mejl
9. Föräldern upprepar sina mejl
10. Den som undertecknade återbetalningskravet svarar att det går att begära anstånd med betalningen och hänvisar till den mejladress som ska användas
11. Föräldern mejlar enligt instruktion och begär snabbt svar eftersom förfallodagen närmar sig
12. FK svarar inte på mejl
13. Föräldern mejlar återigen på förfallodagen
14. FK svarar inte på mejl
15. Föräldern vill inte få betalningsanmärkning, rotar fram pengar och betalar motvilligt in 13.947 kronor
16. FK svarar inte på mejl
17. Åtta dagar efter förfallodag skickar Försäkringskassan ut ett pappersBREV till förälderns adress i Sverige (notera att föräldern i alla mejl har berättat att h*n vistas utomlands). Brevet lyder:

Igår åkte jag till posten vid city square för att hämta ut paket. Eftersom det var tredje gången trodde jag att jag hade rutin på det. Men nya spännande aspekter hade tillkommit sedan förra gången.

Såhär blev förfarandet denna gång.

1. Jag lämnade paketavin vid disken “air-mail parcels”
2. Personalen letade reda på paketet och överlämnade det till mig
3. Jag gick till en kontrollant som bad mig öppna paketet
4. Jag öppnade paketet och plockade ut innehållet: två påsar lakrits, en CD-box Jesus Christ Superstar med Ola Salo som Jesus, två DVD-er; en SOS Segelsällskapsresan och Tjorven och Mysak, en kaviartub, en renmjukosttub.
5. Kontrollanten skrev upp innehållet i paketet på avin
6. Jag stoppade tillbaka innehållet i paketet samt tejpade igen det.
7. Kontrollanten sa att jag skulle gå till chefen i rum 113
8. Chefen i rum 113 läste vad kontrollanten skrivit och stämplade avin
9. Jag lämnade avin till kontrollanten som skrev lite siffror och lämnade avin till mig samt skickade mig till “Customs cashier”
10. Tulltjänste-kvinnan sa att avin måste betalas i bank och att jag behövde hämta ett formulär i rum 113
11. Chefsassistenten i rum 113 skrev ut två formulär och sa att eftersom banken var stängd fick jag komma tillbaka imorgon. Jag frågade henne i vilken bank jag skulle betala avin och hon bad mig följa med till fönstret och visade Cooperative Bank House.

Tog taxi hem. Vår taxivän Sam har anställt Aineah, en chaufför som kör hans mindre bil.

Idag tog jag buss till stan för att fortsätta mitt försök att få ut paketet. Gick till Coop Bank och frågade var jag skulle betala avin. “Teller 11” blev svaret.

12. Betalade 405 shilling i moms för de två dvd-er och två cd-ar som vi fått i paketet
13. Fick ett kvitto på betalt belopp och gick tillbaka till postkontoret
14. Lämnade paketavin vid disken “air-mail parcels”
15. Fick en stämpel på paketavin och skickades till “Customs cashier” som bytte paketavin mot en ny likadan
16. Köade för att betala 70 shilling för pakethanteringen
17. Lämnade paketavin vid disken “air-mail parcels” och fick paketet
18. Visade kvittot på de betalda 70 ksh för en man som också skrev upp avinumret
19. Visade pass och paket för en man som skrev upp passnummer och fick sedan gå.

Kan inte låta bli att fascineras över hur man kan komma på dylik hantering. I bottenvåningen på huset jag hämtade paketet ligger Posta Bank. Där betalade jag elräkningen förra månaden. Men moms går inte att betala där. Hmm.

Hursomhelst blev vi mycket glada över paketet från vår bönegrupp hemma i Sundsvall. TACK vänner!

Rubriken handlar inte om hur länge vi tror att vi kommer att stanna i Kenya – utan om vårt hus som i vår frånvaro fyller ett sekel.
Av olika anledningar är det en något medtagen 100-åring och vi har en del hjältar därhemma som hjälper oss så att det ska vara ett gott hem att komma hem till. När vi nu kommer. Det är främst vännerna S, min syster (som har tagit denna färska bild – gissa om vi längtar) och min mamma.
Jag har förstått på några mejl att det finns de som tycker att min make inte gav riktigt det kontonummer som efterfrågats – till er kan jag avslöja att vi inte kommer lägga ut vårt eget kontonummer här. Vi är dock enormt tacksamma för alla fina tankar om att hjälpa oss på olika sätt. Gör som sagt gärna det genom att stödja EFS. Om ni inte kan hålla er från att göra något för oss personligen så skulle det kunna vara att lätta bördan för våra husfixare som lägger ut både tid och pengar och handkraft medan vi är här och inte alls kan bidra.
Det här är en alldeles nyskapad adress som går att använda både till sånt eller andra hälsningar. Ända sen jag var liten har mina vänner väldigt ofta blivit även mina föräldrars vänner. Det är nåt att vara tacksam över, när nätverken bildar nät med varandra.

Vi är medlemmar i EFS missionsförening i Sundsvall (Kolla gärna hemsidan, nyfräsch och trevlig!). Föreningen äger EFS-kyrkan som varje Sundsvallsgenomfarare ser strax innan man svänger höger förbi Bolagsverket när man kör E4 söderifrån. På Eriksdal på norra Alnö har EFS också en gammal herrgård där vi bedriver sommar- och lägerverksamhet.

EFS har verksamhet som soppkök för behövande, gudstjänster, andakter, scouting, barnkyrka, tonårsarbete, sommarläger, caféträffar, stickcirklar och mycket mer för alla åldrar.

Verksamheten är viktig och en ljuspunkt för många, däribland oss.

EFS med anställda, fastigheter och anställda bekostas i huvudsak av sina medlemmar, men vi har inte dragit vårt strå till stacken sedan vi kom hit. Vi har det oförskämt bra härnere, men har bland annat dragit ner på gåvorna till EFS.

Men är du intresserad av att hjälpa oss så får du gärna betala en summa till pg-numret i rubriken. Märk inbetalningen “Nairobiupprop”

Känner att detta inlägg vinner i präktighet hittills, men det bjuder jag på 🙂

En bild från dagen i november då vi blev fyra i familjen. Tiden går och står alldeles stilla på samma gång. På just det här sättet kan vi mysa också idag. Tacksamheten är stor över att vår pojke så självklart var vår son och lillebror så fort vi möttes. Ändå är han inte det än, och jag är trött på att ha tålamod! Tålamod och pengar skulle det vara bra att ha obegränsat av på en sån här resa. En resa som började när vi för närmare åtta år sedan började längta efter ett syskon till Ellentin. En slingrig resa som passerade ett för stort antal IVF-behandlingar som kostade både kraft och kosing. Ändå kan jag inte ångra nåt. För om vi inte hade gått just den här krångliga vägen så skulle vi inte ha hamnat här.
Det var hit vi skulle.

Men nu är vi färdiga här!
Vi har växt nära som familj, vi har lärt känna ovärderliga delar av vår pojkes första land, vi har fått vänner för livet och fått förmånen att längta. Vi har gått igenom utedning efter utredning och har fått se fina rapporter som säger tummen upp till oss som föräldrar. Och så hänger allt på en sketen domstolstid! Det här med adoption är en korruptionsfri verksamhet – tyvärr verkar det vara synonymt med superineffektiv verksamhet. Och ju långsammare det blir desto färre kommer kunna tänka sig att adoptera från Kenya och desto fler barn förblir föräldrarlösa. Och får aldrig kalla nån för mamma.

Jag har lust att gråta men nöjer mig med att titta på regnet som vräker ner utanför caféet där jag sitter. Ännu en dyr kopp kaffe. Det är väl sånt vi borde snåla in på om vi ska sitta fast här i flera månader till. Men det har vi inte lust med, så istället har vi börjat spåna på andra möjliga inkomstkällor. Försöka tjäna reklampengar på bloggen? Eller ta betalt av bloggläsare; kan det vara nåt? Om alla 248 som var inne igår betalar en femma var om dagen. En rätt rejäl månadslön. Men å andra sidan skulle ju antalet läsare då minska till en handfull så vi får nog hitta på nåt annat. Sälja jultidningar? Det är väl dags för det snart – och här är man garanterat ensam om man springer runt och säljer för Jultidningsförlaget/Semic. Varför jag skulle välja just det förlaget ser ni på länken. Tyvärr dåligt med royalty, så sälja tidningar är nog ändå mer lukrativt.
Tycker ni att jag har svamlat färdigt för idag? Det tycker jag!